Symtomskatta med PHASE-20

Symtomskattningsskalan PHASE-20 (PHArmacotherapeutical Symptom Evaluation, 20 frågor) används för att identifiera symtom hos äldre som kan ha samband med läkemedelsbehandling, till exempel biverkningar eller interaktionseffekter.

PHASE-20 används främst inför läkemedelsgenomgångar. Tillsammans med läkemedelslista och diagnosuppgifter utgör PHASE-20 ett underlag för optimal läkemedelsbehandling. PHASE-20 kan också användas för att utvärdera effekten av förändringar i läkemedelsbehandlingen.

PHASE-blanketterna hittar du på den här sidan eller via länk från Cosmic. Blanketterna kan antingen fyllas i elektroniskt eller skrivas ut och fyllas i för hand.

PHASE-20 finns i olika varianter för olika situationer. Här kan du läsa mer om hur du använder PHASE-20 i dessa situationer:

På denna sida kan du även läsa mer om:

 

PHASE-20 för patienter på särskilt boende eller med hemsjukvård

PHASE-20

PHASE-20 används för personer på särskilt boende och i hemsjukvård som själva kan medverka i bedömningen. En sjuksköterska, undersköterska eller ett vårdbiträde går igenom frågorna tillsammans med den äldre och fyller i svarsalternativen. Skalan består av 19 symtom, som  identifierats som  vanliga i samband med läkemedelsrelaterad problematik hos äldre, samt en öppen "övrigt"-fråga. Om man vill kan man fylla i blanketten på datorn och därefter skriva ut eller spara.  

 PHASE-20 symtomskattning av personer på särskilt boende eller med hemsjukvård  (pdf)

Personalinstruktion 
(pdf)

 Om du har patienter som  pratar engelska, finska, assyriska och arabiska så finns PHASE-20 även på dessa språk.

PHASE-20 på engelska, finska, assyriska och arabiska 

Symtomskattning av personer med kognitiv nedsättning som inte själva kan medverka i bedömningen (PHASE-Proxy)

PHASE-20 patientFör personer som inte kan medverka i bedömningen och därför är beroende av att någon annan skattar för deras räkning, exempelvis de med framskriden demenssjukdom, används PHASE-Proxy. De symtom  som  efterfrågas i PHASE-Proxy är därför möjliga att identifiera för annan person än den som  själv upplever dem..

PHASE-Proxy - för personer som inte kan medverka själva  (pdf)
Mer om PHASE-Proxy

Symtomskattning för patienter i öppenvård

PHASE proxyPHASE-20 finns också i en version för användning i öppenvård, där instruktioner om hur skalan fylls i ges till patienten på baksidan. Den versionen kan med fördel användas inför besök hos husläkare. PHASE-20 kan då skickas hem till patienten i förväg för att sedan användas som utgångspunkt för samtal om läkemedelsanvändning.

 Patientversion - att använda i öppenvård (pdf)

Referens: Hedström Mariann, Lidström Bodil, Hulter Åsberg Kerstin (2009). PHASE-20: ett nytt instrument för skattning av möjliga läkemedelsrelaterade symtom hos äldre personer i äldreboende. Nordic Journal of Nursing Research and Clinical Studies (Vård i Norden); 4:9-14

Frågor och svar om PHASE-20

Varför frågar man efter sittande blodtryck istället för liggande?

Det finns olika uppfattningar om vilket blodtryck som är lämpligast att mäta. Generellt kan sägas att sittande och stående blodtryck är en bättre kombination om man vill undvika att överdiagnosticera hypertoni, vilket är det alternativ vi valt. Kombinationen liggande och stående blodtryck identifierar däremot ortostatism bättre.

Varför frågar man inte efter annan smärta än ont i magen/ont i bröstet och huvudvärk?

Under utvecklingen av PHASE-20 identifierades specifika symtom som är vanliga på grund av läkemedelsrelaterad problematik hos äldre. Vi har dock blivit uppmärksammade på att symtomet "övrig smärta" saknades i den första versionen av PHASE-20. Därför har vi lagt till "till exempel smärta" vid "20. Annat".

Varför frågar man efter ont i magen/ont i bröstet i samma fråga?

I samband med utveckling av PHASE-20 visade en korrelationsanalys av symtomen ont i magen och ont i bröstet på en samvariation. Detta kan bero på svårigheter att lokalisera smärtans ursprung. Både ont i magen och ont i bröstet är symtom av sådan art att de kräver en individuell smärtanalys.

Hur gör man om vårdtagaren inte kan medverka alls i bedömningen?

PHASE-20 är utvecklad för användning av personer som kan medverka själva (helt eller delvis) i bedömningen. För personer som inte kan medverka alls används PHASE-Proxy.

Vems uppfattning är det som ska anges om vårdtagaren och personalen inte är överens i skattningarna?

Det är alltid vårdtagarens uppfattning som ska markeras i skattningsskalan. Om vårdpersonalen har en avvikande uppfattning om symtomförekomst kan detta antecknas i kolumnen för kommentarer.

Erfarenheter från användare

Christina Grzechnik Mörk, geriatriker och allmänläkare: 

"Jag har mångårig erfarenhet av läkemedelsgenomgångar på vårdcentral, sjukhusmottagning, vårdavdelning och äldreboende. PHASE-20 är för mig ett mycket viktigt verktyg i detta arbete. Där får man en god uppfattning om den aktuella symtombilden och kan sedan komplettera den med riktade frågor när man träffar patienten. Det blir mycket effektivt och tidsbesparande. Den nya patientversionen är ett välkommet tillskott, lätt för patienten att själv fylla i och ta med sig till sin läkare. Sedan 2012 finns riktlinjer om att läkemedelsgenomgångar ska göras i större omfattning än tidigare och då behövs bra underlag!"

 Barbro Nordström, distriktsläkare, Gottsunda vårdcentral:

"Jag har de senaste åren använt PHASE-20 i samband med årskontroller och läkemedelsgenomgångar för äldre i ordinärt boende. När jag får ett meddelande från kommunsjuksköterskan att apodosreceptet för en patient är på väg att gå ut, bokar jag in en besökstid för patienten på vårdcentralen och meddelar tiden till kommunsköterskan. Samtidigt uppmanas sjuksköterskan att göra en symtomskattning enligt PHASE-20 före besöket. Jag kallar också sjuksköterskan att delta vid mottagningsbesöket. Jag brukar sätta av 45 minuter för ett sådant besök. Ofta deltar närstående och ibland någon från hemtjänsten vid besöket.

Genom PHASE-20 får jag en aktuell sammanställning av de hälsoproblem som patienten har, vad som fungerar bra respektive mindre bra. Jag stämmer av hälsoläget med patient, närstående och ev medföljande personal. Därefter undersöker jag patienten och tar del av provsvar, om prover är tagna i förväg. Därefter går vi tillsammans igenom de läkemedel som patienten har. Jag tar ställning till vilken behandling som fortfarande är behövlig, om läkemedel ges i rätt dos och om någon behandling saknas. Sedan beslutar jag vilka läkemedel patienten ska använda efter en sammanvägd bedömning av nytta och risk.

Det är till stor hjälp att ha en strukturerad hälsoinformation till hands inför besöket. Både sjuksköterskan och patienten har fått tillfälle att i förväg tänka igenom hur han/hon mår och vilka besvär som de vill ha hjälp med när de träffar läkaren. Besöket blir fokuserat på det som behöver åtgärdas och det känns meningsfullt för alla att rätt saker diskuteras. Genom sjuksköterskans närvaro vid besöket får sjuksköterskan direkt information om de läkemedelsändringar som blir följden av genomgången. Vi bestämmer tillsammans hur uppföljning ska ske och vilka symtom eller tecken som särskilt ska uppmärksammas. Jag som läkare känner mig trygg i att veta att någon har uppsikt på patienten i hemmet och meddelar mig om något händer. Det är förstås extra viktigt om patienten inte själv kan rapportera till mig. Arbetssättet gör det lättare för mig att genomföra läkemedelsändringar, som trots allt kan vara riskfyllda. Utvärderingen av förändringarna är mycket viktig och måste tydligt beskrivas för patient och vårdpersonal. Det handlar om att åtgärderna ska vara patientsäkra från början till slut."