Äldrereklistan: Att tänka på när du träffar en äldre skör patient

Biverkan, indikation, njurfunktion

Nyttan med behandlingen ska vara större än risken. Utgångsläget utgörs av noggrann diagnostik och läkemedelsanamnes. Äldre patienters situation är ofta komplex, vilket kräver särskild aktsamhet. Helhetsbedömning i team, strukturerad uppföljning och omprövning av läkemedelsbehandling är därför extra viktigt. För sköra, mycket sjuka äldre patienter med kort förväntad återstående livslängd blir läkemedelsbehandlingen ofta symtomatisk och bibehållen livskvalitet bör prioriteras före prevention.

Läkemedelsbiverkningar kan vara svåra att skilja från sjukdomstillstånd/-symtom och
därför är det av stor vikt att alltid ha i åtanke att symtom kan vara läkemedelsutlösta.
Nyligen gjorda läkemedelsförändringar kan vara orsak till att patienten söker vård.

Minska risken för biverkningar

genom att tillämpa ”start low go slow” och regelbundet:

  • kontrollera eGFR, verktyg för beräkning finns på www.egfr.se
  • mäta blodtryck i sittande och stående och kontrollera vikten
  • göra interaktionskontroll (i journalsystem eller på janusinfo.se)
  • bedöma patientens förmåga att förstå information och följa ordinationer
  • beakta läkemedel som bör undvikas hos äldre.

Indikation för varje ordinerat läkemedel

Läkemedelsbehandling som saknar välgrundad indikation eller inte tillför nytta/är olämplig bör avslutas. Att ange slutdatum för tillfällig ordination rekommenderas. Vissa tillstånd hos äldre kan med framgång behandlas icke-farmakologiskt, det vill säga med andra behandlingsformer än läkemedel.

Beakta och beräkna njurfunktionen

Vid normalt åldrande är oftast förmågan att filtrera blodet halverad vid 80 års ålder. Dosering av läkemedel som utsöndras renalt kan därför behöva justeras. Detta görs via uppskattning av patientens glomerulära filtration (eGFR). Att dosera läkemedel enbart utifrån P-kreatinin utan omräkning till eGFR är otillräckligt och ska inte tillämpas.

Njurfunktionen anges antingen som relativt eGFR (kroppsytenormerat) i ml/min/1,73 m2 eller som absolut eGFR i ml/min som tar hänsyn till patientens längd och vikt. Hos äldre sköra patienter med låg muskelmassa överskattas njurfunktionen med relativt eGFR, därför ska absolut eGFR tillämpas för läkemedelsdosering. Verktyg för beräkning av absolut eGFR i ml/min finns på www.egfr.se och på SBU:s hemsida.

Kritiska värden för njurfunktion: eGFR < 60 ml/min (måttligt nedsatt) och eGFR < 30 ml/min (kraftigt nedsatt).
Åtgärder: dosminska/förlänga doseringsintervall/byta preparat/avsluta behandlingen

Symtomskattning med PHASE-20

PHASE-20 är en skattningsskala för möjliga läkemedelsrelaterade symtom som används främst inför läkemedelsgenomgångar för att identifiera symtom som kan ha samband med läkemedelsbehandling. PHASE-20 finns för personer i särskilt boende/hemsjukvård och som patientversion. Desutom finns PHASE-Proxy som är avsedd för personer med svår kognitiv svikt. Finns översatt till flera olika språk.

Läkemedelsgenomgång och korrekt läkemedelslista

Patienter 75 år eller äldre med minst fem ordinerade läkemedel ska erbjudas en enkel läkemedelsgenomgång. Den ska göras under läkares ansvar och vid behov i samarbete med t.ex. andra läkare, apotekare, sjuksköterska.

Enkel läkemedelsgenomgång ska göras vid:

  • läkarbesök i öppen vård och vid inskrivning i sluten vård
  • påbörjad hemsjukvård och vid inflyttning i särskilt boendeform (därefter årligen)
  • läkemedelsrelaterade problem (LRP), t.ex. olämpliga läkemedelsval, felaktig dosering, biverkningar, interaktioner, hanteringsproblem.

Vad ska göras?
Kartläggning utifrån tillgänglig dokumentation och om möjligt patientens egna uppgifter:

  • vilka läkemedel patienten är ordinerad och varför
  • vilka av dessa läkemedel patienten använder och hur 
  • vilka övriga läkemedel patienten använder (även receptfria- och naturläkemedel).


Läkare ska kontrollera om läkemedelslistan är korrekt samt

  • bedöma om läkemedelsbehandlingen är ändamålsenlig och säker och om LRP finns
  • ta ställning till vilka av patientens läkemedelsrelaterade problem som kan lösas direkt och vilka som kräver en fördjupad läkemedelsgenomgång.


Problem som går att lösa direkt ska åtgärdas.

Fördjupad läkemedelsgenomgång
För varje ordinerat läkemedel ska:

  • kontrolleras att det finns en indikation
  • värderas behandlingseffekten utifrån satta behandlingsmål
  • bedömas hur doseringen av läkemedlet förhåller sig till patientens fysiologiska funktioner
  • värderas om risker med läkemedlets biverkningar/interaktioner är större än nyttan med läkemedlet
  • värderas om läkemedlet tillför nytta i förhållande till patientens övriga läkemedel och behandlingar.


Läkemedelsgenomgången ska följas upp. Både enkel och fördjupad läkemedelsgenomgången ska dokumenteras i patientens journal. Till patienten ska ges en uppdaterad läkemedelslista samt individuell anpassad information om åtgärder som har gjorts och varför.