Fler forskningsprojekt på EU-nivå och ökat samarbete med näringslivet

Vad betyder regionbildningen för forskningen? Akademiska sjukhusets forskningschef Sune Larsson tror att sjukhusets möjligheter att delta i olika forskningsprojekt på EU-nivå kommer att öka. Han hoppas också att det blir lättare att samarbeta med näringslivet och att hälso- och sjukvården på så sätt kan bidra till regional tillväxt och sysselsättning.

Sune Larsson, Akademiska sjukhusetAkademiska sjukhuset får ofta förfrågningar om att delta i olika internationella konsortier i Europa. Vårdgivare är eftertraktade som deltagare i olika projekt men det är få som ingår i den typen av samarbeten, säger han.

- Vi får ofta frågan men måste för det mesta tacka nej. Inte för att vi tycker att projekten är dåliga, utan för att det ofta innebär ett ganska komplicerat ansökningsförfarande och för att vi saknar kompetens och resurser att jobba med projekten över tid.

Det rör sig i regel om stora projekt som innebär en ganska omfattande administration under tiden de pågår, men trots avsaknaden av administrativ kompetens har Akademiska deltagit i några projekt. Att det har lyckats beror dock främst på olika personers brinnande intresse, snarare än på att det finns en professionell organisation bakom, säger Sune Larsson.

- Den typen av kompetens har väl delvis funnits inom regionförbundet och när vi nu får in den i Region Uppsala, då har vi en grund att bygga runt. Jag tror det blir väldigt bra.

Sune Larsson hoppas också att regionbildningen ska ge ökade möjligheter att stödja life science-företag som behöver hjälp av experter för att kunna utveckla produkter och tjänster som så småningom ska förbättra vården. Företagen efterfrågar också vårdens infrastruktur för att kunna testa sina produkter och tjänster i den verksamhet där de sen ska användas.

- Jag tror att möjligheterna att göra detta ökar när vi får det regionala utvecklingsuppdraget. Det omfattar ju även hälso- och sjukvårdens bidrag till regional tillväxt.

Att bidra till samhällsnytta genom att samarbeta med industrin kallar Sune Larsson för hälso- och sjukvårdens fjärde uppdrag. Ett ytterligare uppdrag utöver de tre ordinarie uppgifterna: att bedriva vård, att utbilda och att forska och utveckla bättre behandlingsmetoder.

- Genom att samarbeta med industrin skapar vi arbetstillfällen och gör så att företag vill lokalisera sig i Uppsala istället för någon annanstans. Där kan vi göra betydligt mer än hittills.

Inte svårt att entusiasmera personalen

Den administrativa kompetens som saknas och som behövs för att kunna hantera EU-projekten handlar egentligen bara om att hitta rätt person eller personer, säger Sune Larsson.

- Det behövs spetskompetens, någon som kan eller lär sig EU-systemet och all den administration som hör till, men det känns rätt enkelt. Bestämmer vi oss för att göra det så gör vi det.

Det han kallar det fjärde uppdraget, samarbetet med industrin, är däremot en betydligt större fråga. Särskilt i en situation där hälso- och sjukvården redan bågnar under tyngden av att klara sitt uppdrag när det gäller vården och där det hela tiden finns stora luckor i kompetensförsörjningen. Där finns det en tydlig ledarskapsutmaning, menar han.

- Vi som har olika typer av ledande positioner måste bestämma oss för att det här ska vi göra. Att det är en del av vårt uppdrag. Om det sen sipprar hela vägen ner till utförarna, närmast patienten, då är det inte så svårt att få det utfört. Vi har gjort flera enkäter bland personalen där alla säger i stort sett samma sak: den här typen av jobb är bland det roligaste vi gör.

Sune Larsson poängterar dock att även om det inte är svårt att entusiasmera personalen att jobba mot industri och företag är det viktigt att det arbetet ingår i de ordinarie arbetsuppgifterna och inte ligger utanför ordinarie arbetstid. Och det måste finnas resurser till nya projekt, nya produkter och nya idéer.

- Men egentligen behöver vi inte avsätta egna medel. Det värde vi skapar för företagen motsvarar mer än väl vad vi stoppar in och resurserna till projekten står industrin till stor del för. Däremot är vi inte vana att tänka på det sättet, vi ser inte att vi har ett värde, något att erbjuda till andra. Enligt min mening underskattar vi våra möjligheter att bidra.

Text: Åsa Eckerrot
Bild: Magnus Laupa