Råd till föräldrar vid adhd/add

Barn med adhd/add är sinsemellan olika men har ändå ofta vissa drag gemensamma. Dit hör att de har svårt att koncentrera sig, att vara uppmärksamma och att hålla information aktiv i arbetsminnet och använda sig av den informationen för att guida sitt beteende. En del barn är långsamma och passiva, som vid add. Andra är mer impulsiva och överaktiva, som vid adhd. Funktionsnedsättningen kan leda till svårigheter inom flera områden i barnets liv, som skola, familjeliv och relationer.

Svårigheterna kan se olika ut beroende på barnets kön och ålder. Pojkar har ofta mer av hyperaktivitet och uppförandeproblem jämfört med flickor, som har mer add-symtom och med åldern en ökad risk för ångest och nedstämdhet. Hyperaktiviteten brukar överlag bli mindre tydlig med ökad ålder. Svårigheterna kan även se olika ut i olika miljöer. Föräldrar brukar ofta beskriva barnen som svåra att styra och att det är svårt att få barnen att anpassa sig till rutiner och regler som är nödvändiga för att vardagen ska fungera. Barnet har svårt att styra och reglera sitt beteende och sina känslor och att anpassa sig till omgivningens förväntningar. Många barn med adhd/add har svårt att mobilisera motivation och energi för att få saker gjorda, i synnerhet om det gäller uppgifter som de tycker är tråkiga, till exempel skoluppgifter. Om de utsätts för många intryck samtidigt kan barnen bli stressade och förvirrade.

Att vara förälder till ett barn med adhd/add kan vara påfrestande. Barnet behöver mycket stöd och hjälp. Det kan vara svårt att veta vilka krav man kan ställa och hur man ska bemöta sitt barn. Det bästa rådet är att söka kunskap och pröva sig fram i dialog med barnet och se vad som fungerar och inte. Mycket handlar om att acceptera barnet sådant det är. Här är några praktiska tips om hur man kan få vardagen att fungera bättre och hjälpa sitt barn att utvecklas i positiv riktning.

Realistiska krav och förväntningar

Det är viktigt att du som förälder förstår hur ditt barn fungerar. Barnet rår inte för sin funktionsnedsättning, lika lite som du gör det. Undvik att moralisera och skaffa dig i stället så mycket kunskap som möjligt om barnets funktionsnedsättning. Lär känna ditt barn ordentligt, utbyt erfarenheter med andra och ta del av information om adhd/add. Ställ inte överkrav på barnet genom att begära sådant man kan tycka att det borde klara av i förhållande till sina jämnåriga och syskon. Utgå i stället från vad barnet faktiskt klarar av. Vissa aktiviteter kanske helt ska undvikas då de blir för svåra för barnet att hantera, till exempel stora samlingar och köer. Prioritera det viktigaste och det som är enklast. Låt barnet få erfarenheter av att lyckas med uppgifter. Om du successivt vill öka kravnivån, gör det i små steg vartefter barnet klarar av en uppgift.

Struktur i vardagen

Röriga, ostrukturerade och oförutsägbara miljöer kan förvärra barnens svårigheter och skapa mycket onödig stress och förvirring. Försök skapa en adhd-vänlig miljö i ditt hem genom att hålla ordning, ha saker på bestämda platser, tänka på ljudnivån och annat som kan vara stressframkallande. Undvik för mycket aktiviteter och, om möjligt, jäkt.

Försök skapa bra vardagsrutiner när det gäller morgon och kväll, måltider, läxläsning etc. Barn med adhd/add mår bäst om dagen är förutsägbar och väl strukturerad. Ofta kan det vara till hjälp att åskådliggöra dagen eller veckan med ett tydligt schema där aktiviteter och tider skrivs in eller visas som bilder, till exempel bildschema över vad barnet ska göra på morgonen. Schemat sätts upp på lämplig plats där barnet ser det. Det kan även följa med barnet under dagen. Man kan exempelvis ha skriven information på gympapåsen över vad som ska vara i den.

Tydlig och stödjande kommunikation

Barn med adhd/add har svårt att ta till sig budskap som är oklara, vaga eller långrandiga. Ansträng dig därför att vara rak, enkel och tydlig när du pratar med ditt barn, i synnerhet om du ger det en uppmaning. Vädja eller hota inte och förklara inte för mycket. Förvissa dig om att barnet lyssnar och ge kortfattade uppmaningar steg för steg. Tala om exakt vad det är du vill att barnet ska göra och använd uppmaningar – inte frågor eller vad barnet inte ska göra. Tänk på tonfall och röstläge, försök att hålla tonen neutral och lugn. Ibland kan du be barnet att upprepa uppmaningen, så du vet att det inte missuppfattat något.

Du kan också hjälpa barnet att få bättre grepp om sin tillvaro genom att sätta ord på händelser, hjälpa det att se den röda tråden, förklara sammanhanget, hjälpa det att fokusera på det väsentliga, ta en sak i taget etc. På så sätt hjälper du barnet att strukturera och organisera all den information som det annars har svårt att hantera. Eftersom barnet kan ha svårt att lagra information och komma ihåg behöver det påminnas ofta. Påminnelselappar, tydliga scheman eller anvisningar, appar, påminnelseklockor etc. kan också vara till stor hjälp.

Uppmuntran, beröm och belöningar

Ett bra sätt att få barnet att fungera bättre är att medvetet uppmuntra och berömma barnet när det gör något bra. Försök att hitta så många tillfällen som möjligt under en dag att visa barnet sådan uppskattning. Beröm barnet också för sådant som man kan tycka är småsaker eller självklarheter. Tänk på att tala om vad det var du tyckte var bra som barnet gjorde och beröm i direkt anslutning till det positiva beteendet. För en del barn kan motivationen att uppföra sig väl öka om man inför ett belöningssystem i form av guldstjärnor, klistermärken eller liknande. För äldre barn kan man använda poäng. Man kan låta barnet samla poäng som det sedan kan inkassera olika förmåner för, som en rolig aktivitet. Det är viktigt att barnet får vara delaktigt i vilka belöningar man väljer så att det verkligen blir sådant som barnet uppskattar.

Att ignorera problembeteende

Inte bara positiv uppmärksamhet utan också negativ sådan (i form av till exempel ilska och tjat) kan leda till att barnet fortsätter med ett beteende. Ibland kan det därför vara klokt att försöka avstå från att tillrättavisa barnet när det gör dumma saker och istället helt enkelt ignorera beteendet. Många saker kan man vid närmare eftertanke låta passera och bortse ifrån. Barnet märker då att det inte lönar sig och man slipper onödiga och påfrestande bråk. Det gäller att välja sina strider och att försöka hålla huvudet kallt!

Att sätta gränser

Att sätta gränser när barnet visar riktigt dåligt uppförande är naturligtvis ibland nödvändigt. Det gäller att i sådana situationer ha en strategi så att man kan ingripa lugnt och effektivt utan att hamna i affekt eller tappa fattningen. Hänvisa till en överenskommelse du gjort med barnet. Ibland måste man som förälder gå in aktivt och bryta ett beteende. Lär barnet och dig själv att ta paus och gå undan när det blir konflikt. Som vuxen behöver du inte fatta beslut med en gång. Beröm barnet så fort det slutar med sitt negativa beteende genom att kommentera det positiva som barnet gör i stället. Det är viktigt att barnet i förväg har fått veta vad som händer om man beter sig riktigt dåligt, så att konsekvensen blir begriplig och inte upplevs som godtycklig. Naturliga konsekvenser är att föredra, som ”om du inte gör dina uppgifter så hinner du inte se på TV”.

Att förebygga problemsituationer genom planering

Mycket av barnets problembeteende går att förhindra om man är uppmärksam på och förutser sådana situationer som det brukar ha svårt att klara av. Det gäller att ligga steget före. Situationer som innebär en övergång från en aktivitet till en annan eller situationer som är ostrukturerade och där barnet inte vet vad det ska göra utlöser ofta problembeteende. Ett sätt att hjälpa barnet med övergångssituationer kan vara att förbereda det en liten stund i förväg, genom att till exempel säga att om fem minuter är det dags att stänga av tv:n och gå och lägga sig. Ofta underlättar det också om man har något roligt att locka med efter det att barnet klarat av det som är besvärligt, exempelvis att man utlovar en saga när barnet kommit i säng.

Man kan också förebygga problem genom att planera i förväg för situationer som brukar spåra ur. Om man ska gå och handla ger man helt enkelt barnet en "färdplan" att hålla sig till med exakta anvisningar för vad det ska göra när man kommer till affären. Glöm bara inte att låta barnet vara delaktigt i planen genom att komma med egna förslag och att påminna barnet om vad ni kom överens om. Man kan tillsammans med barnet göra en social berättelse om ”att gå till affären” på datorn med hjälp av bilder för att förtydliga. Tänk också på att ge barnet beröm och kanske koppla på ett belöningssystem till situationen.

Problemlösning

Många barn med adhd/add har svårt att själva hitta lösningar på problem. Barnets impulsiva sätt gör att det handlar oöverlagt och utan förmåga att stanna upp och tänka efter vilka tänkbara lösningar det kan finnas på ett problem, än mindre vad som kan vara den bästa lösningen. Barnet kan också ha svårt att ställa om sig och komma på en annan lösning när något inte fungerar. Det är ofta detta som ligger bakom utbrott och andra starka känsloreaktioner. Som förälder kan du öka barnets självständighet och flexibilitet genom att träna det på att tänka ut olika lösningar på ett problem och att också reflektera över för- och nackdelar med olika lösningar samt att bestämma sig för att prova och sedan utvärdera den lösning man valt. Man kan även uppmuntra barnet att fråga vuxna om hjälp och stöd.

Kamrater och syskon

Många barn med adhd/add har problem i relationen med jämnåriga och syskon. Det kan bero på att de inte behärskar de färdigheter som krävs i socialt umgänge med andra som till exempel att visa intresse för andra, förstå och följa regler, lyssna, visa hänsyn, varken ta för mycket eller för lite plats etc. Det kan också bero på att barnet visserligen vet hur man ska göra, men inte klarar av att använda sig av färdigheten i en given situation, till exempel genom att impulsiviteten tar överhanden så att det inte kan vänta på sin tur eller har svårt att hantera starka känslor. Som förälder kan du hjälpa till genom att visa och berätta och medvetet försöka skapa tillfällen och aktiviteter där barnet kan träna sociala färdigheter.

Syskonen kan ibland känna sig åsidosatta och det kan då vara viktigt att ibland unna sig att göra egna saker med dem. Man kan också försöka satsa på sådana gemensamma aktiviteter där både barnet med adhd/add och syskonen kan delta utan att det blir bråk och kiv. Syskon kan också ha behov av att få egen åldersanpassad kunskap om vad adhd/add är.

Släkt och vänner

Ibland är släkt och vänner ett stort stöd och kan avlasta, men inte alltid. Det finns familjer som har isolerat sig för att slippa utsättas för en intolerant omgivning. Många gånger beror omgivningens attityd på okunskap. Öva dig i att stå upp för ditt barn och den kunskap du som förälder har om hur barnet fungerar. Förklara och tala om för människor i din omgivning hur de bäst kan hjälpa till. Det stöd man kan få som familj kan vara av stor betydelse.

Förskolan och skolan

Många barn med adhd/add har svårt att klara de krav som ställs på barn i förskolan och framförallt i skolan. Där krävs av alla barn att de ska kunna vistas i grupp med andra, följa regler, fungera självständigt, lyssna och förstå instruktioner, arbeta självständigt, bli klara i tid, hålla reda på sina saker och så vidare. Många av dessa krav är för stora för att barn med adhd/add ska klara av skolvistelsen utan stöd.

Barnen behöver en individuellt anpassad pedagogik och undervisningssituation där de kan lära i sin egen takt och de behöver mycket individuellt stöd. Mycket hänger på den enskilda lärarens inställning och förståelse, men också på vilka resurser som förskolan/skolan är beredd att ställa till förfogande. Som förälder är du med din kunskap om barnet en oundgänglig resurs för förskolan och skolan. Erbjud din kunskap och våga ställa krav. Acceptera aldrig någonsin att ditt barn utsätts för mobbning eller annan utstötning. Begär att det görs ett åtgärdsprogram där du som förälder deltar i planeringen av hur barnets förskolevistelse eller skolgång ska läggas upp. Se till att regelbundna träffar kommer till stånd där programmet utvärderas och revideras. Bli överens om läxläsning och gör vid behov ett individuellt schema. Diskutera vad som är förskolans/skolans ansvar och vad som är ditt som förälder. För den dagliga kontakten mellan hem och förskola/skola kan man skaffa sig ett enkelt rapporteringssystem, exempelvis en kontaktbok.

Till sist

Begär inte för mycket av dig själv och se till att du har stöd för egen del. Det är viktigt att du hushållar med dina krafter och har tid över för dig själv och den övriga familjen. Var inte för orolig för barnets framtid. De flesta barn med adhd/add lär sig med tiden att hantera sina svårigheter och hittar en plats i samhället där de kommer till sin rätt. Adhd kan även vara en styrka då barnet ofta är initiativrik, kreativ, spontan, snabb och energirik. Som förälder är du den viktigaste personen när det gäller att lotsa ditt barn i rätt riktning.

-------------------------

Reviderat av: Johan Isaksson, leg psykolog, med dr., Barn- och Ungdomspsykiatrin, Akademiska Sjukhuset, Landstinget i Uppsala län.

Faktagranskare: Carl Nytell, konsulent/ leg. psykolog, ADHD-center, Habilitering & Hälsa, Landstinget i Stockholms län.

Texten reviderad: 2016-08-25

-------------------------

Faktatexten får skrivas ut, kopieras och spridas fritt till intresserade. De får däremot inte säljas eller publiceras i andra sammanhang utan tillstånd från Infoteket om funktionshinder.