Flerfunktions-nedsättning

Vad menas med flerfunktionsnedsättning?

Ibland används begreppet flerfunktionsnedsättning i betydelsen flera funktionsnedsättningar, utan precisering av vilken typ av funktionsnedsättningar det gäller, eller hur allvarliga svårigheterna är.

I den här texten utgår vi från vad Verksamhetsområde funktionshinder i Region Uppsala menar med flerfunktionsnedsättning: ”En omfattande intellektuell och motorisk funktionsnedsättning som orsakar stora kommunikationssvårigheter och oförmåga att själv tillgodose grundläggande behov”. Funktionsnedsättningens grad motsvarar svår eller mycket svår intellektuell funktionsnedsättning enligt DSM-5, i kombination med omfattande rörelsenedsättning motsvarande GMFCS-nivå IV eller V.

DSM-5 är ett system för att beskriva och kategorisera psykiatriska sjukdomar och tillstånd.
GMFCS är ett system för att beskriva den grovmotoriska förmågan hos barn med cerebral pares (CP).

Orsaker till flerfunktionsnedsättning

Grundorsaken till flerfunktionsnedsättning är en hjärnskada. För de flesta personer med flerfunktionsnedsättning har skadan funnits hela livet. Exempel på orsaker är kromosomavvikelser eller syrebrist i samband med förlossning.

Hos några kan en hjärnsjukdom eller svår olycka i tidig ålder ligga bakom flerfunktionsnedsättningen.

Vanliga problemområden vid flerfunktionsnedsättning

Rörelsenedsättning innebär svårigheter att röra sin kropp och att förflytta sig. För personer med flerfunktionsnedsättning är rörelsenedsättningen av svår grad. Det innebär stor svårighet att styra sina rörelser.

En ökad spänning i kroppens muskler är vanligt. Vissa muskler blir spända, andra blir svaga. Det skapar en obalans mellan muskelgrupper. Spänningen kan orsaka smärta och på sikt ge förkortade muskler. Det kan skapa förändringar i leder och skelett. Leder kan hamna i fel ställning (kontrakturer) och höfter kan gå ur led (luxation). Även krökt ryggrad (skolios) är vanligt. Förändringarna leder ofta till mer smärta som i sin tur kan öka spänningen i musklerna.

Smärta

Vanliga orsaker till smärta vid flerfunktionsnedsättning kan vara:

• sura uppstötningar
• försämrad motorisk rörlighet
• förändringar i höftleder eller andra leder
• förstoppning eller full urinblåsa
• ökad muskelspänning
• felaktiga sitt- eller liggställningar.

Smärta hos personer med flerfunktionsnedsättning kan ibland vara svårt att uppmärksamma. Det är viktigt att vara särskilt uppmärksam vid av- och påklädning och i samband med hygiensituationer. Tecken på smärta kan vara diffusa och svåra att tolka. Personen är beroende av sin omgivning för att smärta ska uppfattas och tolkas. Ökad muskelspänning, skrikighet, minskad aptit och blekhet kan vara tecken på att något gör ont.

Andning

Personer med flerfunktionsnedsättning kan ha svårt att göra sig av med slem som samlas i luftvägarna. Det kan då bli svårt att andas in tillräckligt med syre och andas ut koldioxid. Det är viktigt att uppmärksamma tidiga tecken på problem med andningen. Då finns möjlighet att förebygga bestående skador på lungorna.

Nutrition

Att få i sig den näring man behöver är ofta en utmaning vid flerfunktionsnedsättning. Den ökade spänningen i musklerna försvårar matsituationen. Motoriken i mun och svalg är ofta påverkad, vilket gör det svårt att svälja. Det kan ofta vara svårt att hitta en bra sittställning vid måltiden. Ökad spänning i musklerna gör att kaloriförbrukningen blir högre och kan öka risken för undernäring.

En viktig del i omvårdnaden är att se till att personen får i sig rätt mängd näring. Vid stora problem kan en gastrostomi behövas. Det kallas ibland ”Knapp på magen” och innebär att en kanal skapas genom bukväggen till magsäcken. Knappen gör det enklare att ge personen den näring som behövs. På så vis skapas bättre förutsättningar för personen att växa och må bra.

Tarm- och blåsfunktion

Den som har flerfunktionsnedsättning har ofta svårt att själv styra sin tarm- och blåstömning. Det är vanligt med förstoppning. Nedsatt fysisk aktivitet, bristande näringsintag och biverkningar av läkemedel bidrar till problemet. Det är viktigt att försöka förebygga förstoppning, exempelvis genom att tillföra tillräcklig mängd vätska, bra kost, regelbundna toalettbesök samt aktivitet.

Förstoppningen kan ge bekymmer med tömning av urinblåsan. Det finns även andra orsaker till problem med urinproduktion och urintömning.

Epilepsi

Epilepsi är mycket vanligt hos personer med flerfunktionsnedsättning. Ett epileptiskt anfall beror på en plötslig och okontrollerad aktivitet i hjärnans nervceller. Anfallen kan yttra sig på många olika sätt. De med svårast hjärnskada har oftast de svåraste anfallen och den högsta frekvensen av anfall.

Synnedsättning och hörselnedsättning

Det är vanligt att personer med flerfunktionsnedsättning har svårt att tolka sina syn- och hörselintryck. Hjärnsynskada, CVI (Cerebral Visual Impairment) är vanligt och orsakas av skada i den del av hjärnan som hanterar och tolkar synintryck. Personer med CVI har därför svårt att tolka det ögat ser.

Att tidigt utreda syn och hörsel är viktigt. Skador på hörseln är inte lika vanligt. Hörseln används ofta för att kompensera nedsatt syn.

Sömn

Sömnstörningar är vanligt hos personer med hjärnskada. Det påverkar livskvaliteten hos personen själv och de nära anhöriga. Det är viktigt att skapa så bra förutsättningar som möjligt för att personen ska sova bra. Det kan handla om allt från en god dygnsrytm med regelbundna aktiviteter under dagen till tekniska hjälpmedel som särskilda madrasser. Att kartlägga sömnstörningen kan göra det möjligt att hitta bra lösningar för bättre sömn.

Kommunikation

Personer med flerfunktionsnedsättning har mycket svårt att kommunicera med sin omgivning. Ett stort ansvar ligger på omgivningen att uppmärksamma, tolka signaler och ge förutsättningar för personen att uttrycka sig och vara delaktig. Ofta är personer med flerfunktionsnedsättning i behov av alternativa kommunikationssätt, så kallad Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK).

Exempel på AKK kan vara:

• Tecken med händerna
• Bilder och symboler
• Tekniska hjälpmedel som talapparater och ögonstyrning av dator.

Intellektuell funktionsnedsättning

En person med flerfunktionsnedsättning har svår intellektuell funktionsnedsättning. Begåvningsnivån är som hos ett litet barn. För att ett barn med flerfunktionsnedsättning ska utvecklas så bra som möjligt behöver man hitta anpassade sätt att kommunicera och skapa kontakt. Utgångspunkten ska vara ett bemötande med rimliga krav och förväntningar.

Ett bra liv

Flerfunktionsnedsättning innebär stora omsorgsbehov. I många fall behövs täta kontakter med olika mottagningar inom hälso- och sjukvården. Det är också vanligt med sjukhusbesök för undersökningar och operationer, eller vid svåra krampanfall, lunginflammation och andra infektioner. De olika svårigheterna kan inte ses isolerade från varandra. Alla professionella som möter personerna och deras familjer behöver därför ha en god samordning och ett samlat synsätt för att ge den bästa vården och omsorgen.

Personer med flerfunktionsnedsättning är ingen enhetlig grupp. Varje enskild person har sina erfarenheter, förutsättningar och behov. Vad som definierar ett bra liv skiljer inte en person med flerfunktionsnedsättning från andra. Men den som har en flerfunktionsnedsättning har en mycket begränsad förmåga att utrycka vad hen vill, tycker och känner. Därför blir omgivningen mycket betydelsefull när det gäller att tolka personens behov och önskningar.

Version: 2023-06-20

Texten är faktagranskad av habiliteringsläkare Ann-Kristin Ölund.

Socialstyrelsens definition

Läs mer om begreppet Flerfunktionsnedsättning i Socialstyrelsens termbank.