Behandling med kognitiv beteendeterapi vid tvångssyndrom

KBT-behandling för tvångssyndrom/OCD (Obsessive Compulsive Disorder) kan se ut på många olika sätt. Hur den utformas beror på vilken typ av OCD-problem man har, om man också har andra psykiska besvär, på omständigheter i övrigt.

Viktiga principer inom KBT-modellerna

Exponering med ritualprevention handlar om två saker:

Exponering

Det betyder att i små steg utmana sina tvångskänslor, träna på att närma sig det som framkallar tvångskänslorna. Om man reagerar på smuts och därför undviker allt man upplever som smutsigt skall man alltså träna på att smutsa ner sig. Det kan låta mycket obehagligt och kanske hemskt, men det skall ske i den takt man klarar av. På samma sätt om man är rädd för vissa otäcka påträngande tankar skall man träna på att tänka dem och upptäcka att de inte kan framkalla de katastrofer man brukar känna skall kunna inträffa.

Det är viktigt inför denna träning att man har kommit överens om vad som skall ske. Patienten skall förstå varför man gör denna behandling – förstå idén bakom den. Behandlaren skall försäkra patienten om att man inte kommer att göra något oväntat, överraskande.

Ritualprevention

Det betyder att träna på att stå emot sina impulser att göra ritualer. Vid exponeringsövningarna skall man inte göra någon ritual efteråt. Om man inte klarar det har man tagit för stort steg. Man skall också medvetet dra ner på ritualerna även när man inte tränar på exponering. Det handlar då om att förkorta tiden man tvättar sig, kontrollera färre gånger, begränsa sina frågor till föräldrarna om någon katastrof kommer att hända, osv.

Det handlar inte om förnuft, inte om att förstå att man inte löper den risk man upplever. Den drabbade behöver oftast inte fler eller bättre argument för att tvånget är överdrivet. Det vet han eller hon redan. Reaktionerna inför situationerna är automatiska och kan inte styras över med information eller insikt. Exponering och ritualprevention påverkar känslorna genom direkt erfarenhet.

Stresshantering

Att ha tvångsproblem innebär alltid belastningar för personen själv och oftast även för omgivningen. Denna stress gör att man mår sämre generellt, får svårt att lösa problem i livet (även dem som inte har med tvånget att göra), man upptäcker kanske inte att ett problem är lösbart. Detta leder i sin tur till att tvångsproblemen blir värre. En viktig del av den psykologiska behandlingen är då att hjälpa personen och anhöriga att sortera bland problemen, tänka lugnt, hitta lösningar, planera för dem, testa olika alternativ och sedan utvärdera dem. Detta kallas ibland för "problemlösning" som en psykologisk metod.

Vad man kan förvänta sig av en behandling

KBT-terapeuten har ett speciellt sätt att analysera problem. Genom samtal, skattningsskalor, hemläxor i form av självobservation, övningar tillsammans med terapeuten kommer man fram till vad som är viktigt/möjligt att jobba med. Sättet att se på hur tvångsproblemen ser ut, på dess orsaker, på vad som är viktigaste fokus och så vidare, skiljer KBT-modellen något ifrån andra psykologiska teorisystem, men skillnaderna skall inte överdrivas. Det finns också mycket som förenar olika "skolbildningar".

Varje form av behandling bygger på en överenskommelse där det framgår hur behandlaren ser på problemet, och en klar beskrivning av behandlingsprinciperna. Som KBT-are strävar man alltid efter största möjliga öppenhet och tydlighet. Behandlingsprogrammen innehåller övningar tillsammans med terapeuten, hemuppgifter mellan gångerna man träffas och uppföljning av hur hemuppgifterna har fungerat.

Viktiga saker att tänka på som patient

Att berätta för sin terapeut om sina problem är självklart viktigt. Det innebär att våga berätta om hur det är. Om man lider av OCD skäms man ofta för hur man tänker och känner, och kanske framför allt för allt konstigt man gör. Man kan också ha en känsla av att det kan bli värre om någon får veta hur jag tänker eller gör. Det kan kännas som att der är farligt att berätta. Om man har haft problemen länge kan man ha erfarenhet av ingen kan förstå hur jag har det. En erfaren behandlare känner dock alltid igen mönstret, även om det finns mängder av varianter av hur tvång kan se ut. Att behandlaren kan visa detta kan vara mycket lugnande för patienten.

Om behandlingen inte fungerar som man hade hoppats på är det viktigt att berätta för behandlaren om detta. Det är ju en klar nackdel om man aktivt börjar dölja saker för behandlaren, t ex inte berätta att man inte klarade av hemuppgifterna.
Behandlaren strävar efter att bygga upp en allians med sin patient. Det kan man åstadkomma på olika sätt. Behandlarna har olika stil, kan försöka få allians på olika sätt. Om man som patient känner att man inte kan lita på sin behandlare bör man ta upp det så fort som möjligt. Det kan t ex vara att man inte tror att behandlaren har tillräcklig kunskap eller erfarenhet, man kanske tycker att behandlaren inte förstår hur just jag har det.

Man kan bli hjälpt av psykologiska metoder, de modeller som bygger på KBT-teorier är de som är bäst utforskade, och därför dem man skall välja i första hand, men man kan inte alltid förvänta sig symptomfrihet, bot. En viktig resultat av en psykologisk behandling är att kunna lära sig leva bättre med sitt tvång. Det behöver inte vara en misslyckad behandling om man har vissa tvångsproblem kvar i slutet av behandlingen. Kravet att bli helt utan tvångsproblem kan i sig vara en fälla, man blir rädd för tecken på återfall, irriterad på att inte klara allt som en person utan OCD kan. Om fokus i stället är på att leva bättre med sitt tvång kan man hitta bättre livskvalitet. En psykologisk behandling kan arbeta i riktning emot detta mål.

Författare: Bengt Andersson.

Faktagranskat av: Sandra Bates, leg psykolog/psykoterapeut, KBT i utveckling, Uppsala.

Version: 2012-06-01

-------------------------

Faktatexten får skrivas ut, kopieras och spridas fritt till intresserade. Den får däremot inte säljas eller publiceras i andra sammanhang utan tillstånd från Infoteket om funktionshinder.