Vad är tvångsproblem?

Tvångssyndrom, eller OCD (som är den engelska förkortningen för Obsessive Compulsive Disorder) är en typ av ångeststörning som är betydligt vanligare är man tror. Över 180 000 svenskar påverkas dagligen av tvångsproblem.

Problemen har två delar: en osynlig del, med ofrivilliga tankar och bilder som väcker oro, ångest, rädsla, äckel eller andra typer av obehag. Detta kallas för tvångstankar (eller obsessioner på engelska). Som svar på dessa obehagliga tankar/bilder utför personen olika handlingar som kan vara osynliga (mentala ritualer) eller synliga (tvångsritualer). Vanliga former av tvångsproblem handlar om rädsla för smitta och sjukdom som leder till långdragna rengöringsritualer och rädsla för att orsaka skada, som leder till tidskrävande kontrolleringsritualer, riktade mot elektriska apparater, lås, bilkörning, m.m.

Det är svårt att ange några direkta gränser mellan tvångsproblem och normalt mänskligt beteende (till exempel otäcka bilder som bara dyker upp eller försiktighetsbeteenden). För att få diagnosen krävs det tvångstankar och tvångshandlingar plus ett subjektivt lidande, som kopplas till motstånd mot oönskade tankar och bilder. Oftast finns en insikt om att tvångshandlingar har gått över styr vad gäller hur ofta och hur länge de upprepas. Tvångsproblem ska dessutom begränsa individens möjligheter att leva ett vanligt liv. Ett riktmärke kan vara om tvångshandlingarna tar mer än 1 timme per dag.

Vem drabbas av tvångsproblem?

Tvångsproblem finns i alla länder och kulturer i hela världen, även om de konkreta yttringarna kan se olika ut. Män och kvinnor drabbas lika ofta. Tidigare trodde många professionella att tvångsproblem var ovanliga, obotliga och ett resultat av olämplig uppfostran. Detta ledde till att även om en individ sökte för sina problem var det inte självklart att sjukvården hade tillräckliga kunskaper för att känna igen problemet och tillhandahålla effektiv behandling. Lägg till att de flesta med tvångsproblem tror att de är ensamma om sina problem, vilket bidrar till skamkänslor och ovilja att söka hjälp.

I en internationell sammanställning av sjukdomar, både kroppsliga och psykiska, som leder till allvarlig funktionsnedsättning har Världshälsoorganisationen (WHO) funnit att tvångsproblem rankas som tionde mest handikappande problem. Studier från USA och England visar att det kan dröja 10-17 år innan individen söker hjälp, får en korrekt diagnos och erbjuds adekvat behandling. Detta trots att tvångsproblem är lika vanligt som astma och diabetes.

Varför får vissa människor tvångsproblem?

Gåtan om varför vissa människor får tvångsproblem är ännu inte löst. Forskare har sökt svar bland rubbningar i signalsubstansen serotonin, förändringar i hjärnans struktur eller ärftliga faktorer. Psykologiska förklaringar till tvång är mycket svåra att belägga. Tills vidare får man glädjas åt att det finns effektiva behandlingsmetoder som kan leda till en avsevärd minskning av tvångsproblemen.

Hur kan man få hjälp med sina tvångsproblem?

Hittills har olika typer av mediciner som påverkar upptagning av serotonin hjälpt många att dämpa sina känslomässiga reaktioner och därmed våga ta itu med tvångshandlingar. När man slutar med sin medicinering är risken emellertid stor att man faller tillbaka i gamla beteenden.

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är den psykologiska behandlingsmetod som har starkast stöd i forskning. Tillsammans med en terapeut söker personen att kartlägga vilka känslomässiga reaktioner som leder till tvångshandlingar. Utöver rädsla och ångest kan det också vara äckel, tvivel eller en känsla av att något är "fel". Känslan kan uppstå i bestämda situationer där det finns risk för smitta eller smuts eller där det kan finnas möjlighet att någon blir skadad. Men tvångstankar kan också uppstå när som helst, utan någon synbar anledning. Oavsett vad som utlöser känslorna försöker individen att ta bort känslan med rengöring, kontroll, eller undvikande av allt som kan leda till obehag. Att fråga andra människor om eventuell fara är ett annat sätt att dämpa oron. Under behandlingen konfronterar man gradvis de sammanhang som väcker ångest och avstår från att utföra sina vanliga tvångshandlingar, för att undersöka vad som händer. Många överraskas av att reaktionerna varken är lika starka eller långvariga som man trodde. Med ett systematiskt arbete och många konfrontationer blir många beredda att återgå till delar av livet som de har missat, när tvångsproblem tog mycket tid och energi.

Vilka andra problem är vanliga tillsammans med tvångsproblem?

Det kan även finnas andra snarlika problem som förekommer samtidigt med tvångsproblem, till exempel tics, Tourette eller andra neuropsykiatriska störningar såsom Aspergers syndrom. Eftersom många lider i hemlighet under lång tid är det vanligt att det även finns depressiva problem, som följd av de begränsningar som tvångsproblem leder till . Det blir plågsamt att träffa andra människor på grund av skamkänslor men även på grund av ökad risk för tvångsproblem. Ofta får man sluta arbeta eller studera vilket ger ytterligare inskränkningar i livet.

Första steget mot förändring är ökad kunskap om tvångsproblem. Detta blad är ett sätt att informera drabbade, anhöriga och andra som kan komma i kontakt med personer som har denna typ av problem. Den som känner igen sig i denna beskrivning av tvångsproblem kan vända sig till sjukvården för att få hjälp att sortera upp de olika problem som finns i livet. Därefter finns det anledning att diskutera vilken sorts hjälp som kan vara mest effektiv: medicinering, kognitiv beteendeterapi eller båda i kombination.

Författare: Sandra Bates, leg psykolog/psykoterapeut, KBT i utveckling, Uppsala

Faktagranskat av: Bengt Andersson, psykolog vid barn- och ungdomspsykiatrin, Akademiska sjukhuset

Version: 2012-06-01

---------------------

Faktatexten får skrivas ut, kopieras och spridas fritt till intresserade. Den får däremot inte säljas eller publiceras i andra sammanhang utan tillstånd från Infoteket om funktionshinder.