Läkemedelsbiverkningar

Sedan 1970-talet föreligger anmälningsplikt för läkare att rapportera allvarliga eller oväntade biverkningar av läkemedel/naturläkemedel. Sedan 2007 gäller även generell sjuksköterskerapportering. Enbart misstanke om att en biverkning kan ha inträffat ska föranleda rapportering.   Rapporteringen av biverkningar från sjukvården är av mycket stor vikt för läkemedelssäkerheten. Flera skäl ligger bakom detta. Ett exempel rör sällsynta, allvarliga biverkningar som sällan eller aldrig kan upptäckas i kliniska prövningar innan lanseringen av ett givet läkemedel. Andra skäl har att göra med att ett läkemedel inför godkännande av Läkemedelsverket sällan har studerats hos alla de patienter som kan tänkas förskrivas detsamma. De inklusions- och exklusionskriterier som är nödvändiga i kliniska prövningar gör exempelvis att säkerhetsprofilen hos multisjuka patienter, äldre patienter och barn, gravida och ammande kvinnor, samt patienter som behandlas med flera samtidiga läkemedel är sparsamt eller inte alls kartlagd.  

Av dessa anledningar utgör rapportering av biverkningar en av hörnpelarna i arbetet för en säker läkemedelsanvändning. Alla inkomna rapporter från Uppsala län bedöms av Regionala Biverkningsenheten på Klinisk Farmakologi, Akademiska Sjukhuset, liksom av Läkemedelsverket. Vid signaler om allvarliga och okända biverkningar vidtas nödvändiga åtgärder som kan inbegripa inskränkningar i indikation, genomförande av riktade säkerhetsstudier, eller rent av indragning av läkemedel.