Konsten att tänka kreativt

Vid det fjärde och sista seminariet i serien om kreativitet som affärsidé besökte vi Interesting Organization i Älvkarleby den 10 december 2009.

Hur kreativa är vi egentligen på jobbet? Ja, men jag arbetar ju inte inom de kreativa näringarna, invänder vi kanske som svar på frågan, jag behöver inte vara kreativ. Fel! säger Teo Härén på företaget Interesting Organization som funderat mycket på idéskapande och kreativitet. Idag tvingas de flesta branscher och yrken arbeta idébaserat och tänka kreativt. Hotet mot kreativiteten är att sitta nöjd och låta bli att ifrågasätta saker och ting, menar han. Man måste våga ifrågasätta invanda tillvägagångssätt ifrån grunden. Teo Härén ger ett exempel på reklambyråerna. De levde med föreställningen om att de var en särskilt kreativ bransch, men sällan ifrågasattes hur saker gjordes i branschen. Däremot var de svenska bönderna särskilt kreativa, eftersom de kom på nya påhittiga koncept för att driva sina gårdar och som tydligt bröt mot traditionerna och det förväntade. De hittade på någonting nytt och de visade prov på kreativt tänkande. Att hävda att man var kreativ för tio år sedan innebar att vara unik, men idag förekommer kreativiteten i många branscher. Vi har där mycket att lära av konstnärers och kreatörers sätt att arbeta och våga tänka och göra annorlunda.

Det är en sak att tro att man är kreativ och en annan att verkligen vara det, påpekar Teo Härén. Det finns en skiljelinje mellan kreativt självförtroende och verklig kreativitet. Han hänvisar till forskaren Richard Floridas studier om den kreativa klassens uppkomst, där Florida rankar Sverige högst som världens mest kreativa land. En viktig variabel är demokratiutvecklingen. Man behöver ett öppet och fritt klimat för att våga uttrycka och förverkliga nya idéer. I Sverige har vi åsiktsfrihet och demokratisk öppenhet att fritt kunna uttrycka våra idéer utan rädsla för repressalier. Det ger en bra grogrund för kreativt tänkande. När alla tror på något, försök göra annorlunda eller något som inte gjorts förut, uppmanade Teo Härén.

Teo Härén

De yrkesgrupper som har tillgång till kunskap om den kreativa processen är konstnärerna och kreatörerna själva. Det är därför ett steg i rätt riktning att arbeta med ett projekt som KRUT-projektet, där man strävar efter att stärka och belysa hur kreativitetens kraft kan nå ut till samhällets olika delar och bortom gränserna för det som vi vanligtvis tänker på som kultursektorn. Konstnärer lever ofta på att tänka annorlunda.

En entreprenör som arbetar med sin kreativitet och uppfinningsrikedom är Albin Geijer, som talade om sitt företag Kinalotsen. Geijer tröttnade på att vara traditionell reseledare på likformade resor och tänkte sig istället ett annat slags reseföretag bortom massturismens. Istället sätter han samman mindre grupper och tar svenska turister på unika resor till Kina. Geijers drivkrafter i sitt företagande är att resa, visa ”det riktiga Kina bakom kulisserna” och att förmedla unika upplevelser. Han berättar att drivkraften att resa kom först, därpå en fascination för Kina och dess befolkning och ur dessa intressen föddes en företagsidé. År 2003 genomförde han en testresa med sex resenärer och resan gick ut på den kinesiska landsbygden. Den bestod av en hel del vandring och natur. Försöket var så pass lyckat att han beslöt sig för att satsa vidare på företaget Kinalotsen.

Till en början var Albin Geijer ”kombinatör”, han arbetade dels med företaget och dels som vikarierande lärare. Det blev även ett sätt att dra lärdom av misstag som gjordes i början. Men sedan 2006 arbetar han heltid med företaget. Han har lärt sig att lyssna till vad folk vill ha. För att skapa en bra produkt måste man känna kunden och engagera sig, menar han. Han vill skapa en personlig relation med sina kunder och på resan ska upplevelsen stå i centrum.

När dagen gick mot sitt slut delades ett diplom ut till de affärsrådgivare som genomgått kursen om de kreativa näringarnas villkor. Diplomet var utformat av Mattias Gordon, som är illustratör, serietecknare, animatör och författare. Ett särskilt varmt tack riktades också till Anna Steinwall och Jenny Nilsson som arrangerat kursen.

Text och foto: Jeanette Wetterström