Skriv ut sidan

Vad är adhd/add? - Uppdaterat

Alla kan vi ibland ha svårt att sitta still, att fokusera vår uppmärksamhet och att kontrollera våra impulser, i synnerhet om vi är stressade eller trötta. För en del barn, ungdomar och vuxna är emellertid de här problemen så påtagliga och ständigt närvarande att de allvarligt inverkar på deras vardagsfungerande. Det är då det kan vara berättigat att tala om en funktionsnedsättning som brukar benämnas adhd eller i vissa fall damp.

Adhd/add är en diagnosbeteckning för en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (dvs funktionsnedsättningen beror på att vissa delar av hjärnan inte fungerar som de ska). Svårigheterna förekommer hos cirka fem procent av alla skolbarn. Det är vanligare bland pojkar och män än bland flickor och kvinnor, även om andelen flickor/kvinnor som inte får sina problem igenkända antagligen är högre än vad man tidigare förstått. Länge trodde man att adhd var ett barndomsproblem som mognade bort under barnets uppväxt. Detta har visat sig vara en felaktig föreställning. Det står numera klart att problemen hos flertalet kvarstår under ungdomsåren och även upp i vuxen ålder. Om barn med adhd inte uppmärksammas tidigt och får förståelse och hjälp för sina problem är risken stor att de misslyckas i skolan, att de tappar självkänslan och att de får allvarliga sociala anpassningssvårigheter. Som vuxna riskerar de att drabbas av depressioner, relationsproblem, svårigheter att klara arbetslivet och vardagen samt, i värsta fall, att hamna i missbruk och kriminalitet.

Definitioner

I den medicinska litteraturen beskrevs barn med uppmärksamhetsproblem, överaktivitet och bristande impulskontroll första gången för hundra år sen. Redan då menade man att problemen sannolikt hade en biologisk grund. Beteckningarna för den samlade problembilden har växlat genom tiderna beroende på vad som setts som de mest utmärkande svårigheterna och ursprunget till dessa. I Sverige används diagnosen adhd/adhd i de flesta fall, men även add och damp används ibland.

Adhd

Adhd är en förkortning av diagnosnamnet Attention Deficit Hyperactivity Disorder. På svenska brukar det översättas med brister i uppmärksamhet och impulskontroll samt hyperaktivitet. Inom diagnosen adhd finns tre olika undergrupper:

1 De som huvudsakligen har uppmärksamhetsproblem (add)

2 De som huvudsakligen har hyperaktivitets-/
impulsivitetsproblem

3 De som har en kombination av uppmärksamhetsproblem och hyperaktivitets/impulsivitetsproblem.

Add

Långtifrån alla barn, ungdomar och vuxna med adhd är hyperaktiva. En del har snarare lägre aktivitetsnivå än normalt. I klinisk praxis och i vardagslag används därför ibland termen add (Attention Deficit Disorder) eller ad(h)d för att karakterisera den grupp som har huvudsakligen uppmärksamhetsproblem, men som inte är hyperaktiva/impulsiva. Personer med denna problembild kan vara svårare att identifiera än de som har adhd av kombinerad typ.

Damp och dcd

Om ett barn, förutom sin adhd/add, har stora motoriska svårigheter och ibland också perceptuella svårigheter har man tidigare använt beteckningen damp. Beteckningen damp står för Deficits in Attention, Motor control and Perception, alltså uppmärksamhetsstörning i kombination med brister i motorikkontroll och perception. Om en person har adhd och brister i motorisk kontroll sätts ibland dcd (Developmental Coordination Disorder) som en ytterligare diagnos. Flera forskare anser att det finns särskilda skäl att uppmärksamma barn med denna kombination av svårigheter, då problemen kan bli allvarligare på sikt än om barnet enbart har adhd.

Kärnsymtomen vid adhd/add

Barn, ungdomar och vuxna med adhd/add är en grupp individer som sinsemellan kan vara mycket olika. Deras problem kan ha olika tyngdpunkt och svårighetsgrad och variera under olika perioder från barndomen upp till vuxen ålder. Barnets egenskaper såsom exempelvis begåvning och den miljö barnet växer upp i har betydelse för vilka konsekvenser de grundläggande svårigheterna får. Kärnsymtomen vid adhd är uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och överaktivitet. Dessa kan förekomma var för sig eller i kombinationer. Det ska röra sig om svårigheter som debuterat tidigt och som är varaktiga och bestående. De ska vara framträdande i flera olika situationer och förorsaka så stora svårigheter att det är berättigat att tala om en funktionsnedsättning. För att symtomen när det gäller barn ska definieras som adhd/add krävs betydande svårigheter som avviker markant från vad man kan förvänta sig utifrån barnets utvecklingsnivå. Diagnoskriterierna är mycket stränga för att förhindra att man definierar normaltillstånd som funktionsnedsättning.

Uppmärksamhetsproblem

Uppmärksamhetsproblemen vid adhd/add kan ta sig många olika uttryck. Det kan verka som att barnet eller den vuxne inte lyssnar på vad andra säger ens vid direkt tilltal. De kan ha svårt att uppfatta instruktioner, svårt att komma igång med uppgifter och att göra färdigt det de påbörjat. Vidare kan svårigheterna göra att man tröttnar fort, är oorganiserad, verkar splittrad och disträ, glömmer och tappar bort saker, tappar tråden vid berättande, fastnar i ovidkommande detaljer etc. Detta kan ge ett allmänt splittrat, okoncentrerat och förvirrat intryck. Hos en del tar sig uppmärksamhetsstörningarna framförallt uttryck i att de lätt störs av saker som händer i omgivningen som de inte kan avskärma sig från. Hos andra verkar det snarare som om de söker stimulans utifrån och aktivt vänder sin uppmärksamhet bort från en pågående uppgift, för att de blir ovanligt fort uttråkade. Sammanfattningsvis kan man säga att förmågan att rikta uppmärksamheten på det väsentliga och sortera bort det som är oväsentligt, att växla mellan att uppmärksamma olika saker i ett sammanhang samt att fördela uppmärksamheten på ett ändamålsenligt sätt ofta är nedsatt

Karaktäristiskt för de flesta med adhd/add är en bristande uthållighet och svårighet att mobilisera energi för att genomföra/slutföra en uppgift. Detta blir extra tydligt om uppgiften är tråkig och enformig och inte ger direkt behovstillfredsställelse. Att göra något bara för att det ska göras är väldigt svårt för många med adhd/add. Om man ägnar sig åt något som man är väldigt intresserad av kan det motsatta hända – att man ägnar allt för mycket uppmärksamhet och glömmer annat som också ska göras. Detta brukar ibland kallas att man hyperfokuserar.

Impulsivitet och överaktivitet

De personer med adhd/add som tillhör den impulsiva/överaktiva gruppen brukar beskrivas som extremt handlingsbenägna. De kan inte låta bli att reagera på stort som smått och de reagerar dessutom ofta utan reflektion och eftertanke. Precis som hos det lilla barnet styrs handlandet av utifrån kommande stimuli och impulser för stunden och inte, som hos den mer mogna människan, inifrån genom överväganden, tankar, planer och intentioner. Följden kan bli oöverlagda beslut och ibland alltför spontana reaktioner vars följder man inte är beredd på. Nuet och det mest påtagliga för stunden tar överhanden och livet kommer därför att präglas av kortsiktighet, planlöshet och bristande målinriktning. Man vill ha sina behov tillfredsställda omedelbart hellre än att verka mot långsiktiga mål. Impulsiviteten kan bli mer påtaglig i situationer som är ostrukturerade, om uppgiften kräver mycket egen reflektion och eftertanke, om det saknas yttre styrning och tydliga mål och belöningar.

Motivationen spelar en avgörande roll för om man klarar en uppgift eller inte. Man har ofta svårt att tåla motgångar eller hinder. Impulsiviteten innebär ofta att man reagerar på ett överdrivet känslomässigt sätt och ibland kan ha svårt att kontrollera sina affekter. Man har svårt att stanna upp och lyssna in andra människor och detta påverkar naturligtvis samvaron och samspelet med andra.

Överaktiviteten ansågs länge vara det mest framträdande draget vid adhd. Det som förr beskrevs som överaktivitet eller hyperaktivitet brukar numera snarare betraktas som en svårighet att finna lämplig aktivitetsnivå i förhållande till vad en uppgift kräver. Aktivitetsnivån blir antingen för hög eller för låg. Det kan vara svårt att hitta en "lagom" nivå, man är antingen "på" eller "av". Hos vuxna kan det visa sig i att de kan ägna mycket energi till något för att sedan bli helt uttröttade. Hos barn såväl som vuxna kan det ta längre tid att återhämta sig när de väl blivit uttröttade. Den påtagliga motoriska överaktiviteten som är vanlig hos mindre barn, avtar ofta med åldern. Pojkars och flickors överaktivitet kan ibland, men inte alltid, se olika ut. Flickor kan i högre grad vara pratiga, "plockiga" och socialt överaktiva, medan den traditionella bilden av överaktivitet är att barnet springer omkring, klättrar och över huvud taget är mycket grovmotoriskt aktiv. Hos den vuxne kan överaktiviteten ta sig andra uttryck som att man är otålig och rastlös, att man alltid behöver vara sysselsatt med något, att man har svårt att varva ner, trummar med fingrarna, ständigt tuggar tuggummi, har svårt att sova och så vidare.

Tillkommande problem

Barn, ungdomar och vuxna med adhd/add har ofta också en rad andra svårigheter. Dit hör, förutom motoriska och perceptuella svårigheter som vid damp eller dcd, också språkliga svårigheter, kognitiva problem, inlärningsproblem/dyslexi, svårigheter i samspelet med andra, sociala beteendeproblem som trots och uppförandestörning, sviktande självkänsla, ängslan, ångest och depression. Närbesläktade diagnoser som Tourettes syndrom och Aspergers syndrom eller andra autismliknande svårigheter förekommer också relativt ofta. Ju fler tillkommande svårigheter, desto större blir naturligtvis funktionsnedsättningen. Många av de tillkommande problemen går emellertid att undvika eller begränsa effekterna av om omgivningen förstår hur personen med adhd/add fungerar och kan anpassa krav och förväntningar till detta. En egen förståelse för vilka behov, svårigheter och förmågor man har är också viktigt.

Orsaker

Forskare som är insatta i området är numera överens om att adhd/add är ett biologiskt baserat funktionshinder. Biologiska faktorer är avgörande för uppkomsten av adhd/add och ärftlighet spelar en stor roll i detta sammanhang. Olika riskfaktorer och påfrestningar under graviditet och förlossning kan också spela roll. Man har hittat olika avvikelser i hjärnans funktion hos personer med adhd/add. Den gemensamma nämnaren är störningar i impulsöverföringen i de delar som styr uppmärksamhet, aktivitetsreglering och impulskontroll. Biokemiska förklaringsmodeller till detta, som framförallt handlar om dopaminförsörjningen i hjärnan, är de för närvarande mest aktuella. Detta stämmer väl med de neuropsykologiska förklaringsmodeller som på senare tid lanserats. Enligt dessa kan svårigheterna förklaras som brister i exekutiva funktioner, det vill säga de processer i hjärnan som svarar för planering, organisation, samordning, impulsreglering m.m. Också brister i det så kallade arbetsminnet hör hit. Arbetsminnet svarar, enkelt uttryckt, för förmågan att hålla flera saker i huvudet samtidigt och att kunna använda tidigare erfarenheter för att förstå nya situationer som vägledning för handlandet.

Det finns inga belägg för att psykosociala faktorer såsom dålig uppfostran, brister i familjefunktion, stress, traumatiska händelser, miljöfaktorer eller dylikt skulle kunna förklara uppkomsten av adhd. Däremot har sådana faktorer stor betydelse för hur allvarliga konsekvenser funktionsnedsättningen får. En förstående, anpassad och stödjande omgivning på alla nivåer kan förhindra att funktionsnedsättningen utvecklas till ett allvarligt funktionshinder.

Lästips:

ADHD/ADD som vuxen: så lyfter du fram dina styrkor, Honos-Webb L, 2010
ADHD/DAMP – en uppdatering, Beckman V red. 2004
ADHD hos barn och vuxna. Kunskapsöversikt, Socialstyrelsen, Kadesjö B, 2002
ADHD hos flickor: en inventering av det vetenskapliga underlaget, SBU, 2005
Barn som utmanar: barn med ADHD och andra beteendeproblem, Socialstyrelsen, Kadesjö B, 2010
Ett barn i varje klass, om DAMP, MBD, ADHD, Gillberg C, 2005
Kort om ADHD hos barn och vuxna: En sammanfattning av Socialstyrelsens kunskapsöversikt, Socialstyrelsen, 2004
Attention deficit hyperactivity disorder in adults: the latest assessment and treatment strategies, Barkley R A, 2010