Skriv ut sidan

Vad är ADHD?

Alla kan vi ibland ha svårt att sitta still, att fokusera vår uppmärksamhet och att kontrollera våra impulser, i synnerhet om vi är stressade eller trötta. För en del barn, ungdomar och vuxna är emellertid de här problemen så påtagliga och ständigt närvarande att det allvarligt inverkar på deras vardagsfungerande. Det är då det kan vara berättigat att tala om ett funktionshinder som brukar benämnas adhd eller i vissa fall damp.

Termen adhd används här som ett samlingsnamn. Adhd är ett neuropsykiatriskt funktionshinder (dvs funktionshindret beror på att vissa delar av hjärnan inte fungerar som de ska) som förekommer hos cirka fem procent av alla skolbarn. Det är vanligare bland pojkar och män än bland flickor och kvinnor även om andelen flickor/kvinnor som inte får sina problem igenkända antagligen är högre än vad man tidigare förstått. Länge trodde man att adhd var ett barndomshandikapp som mognade bort under barnets uppväxt. Detta visade sig vara en felaktig föreställning. Det står numera klart att problemen hos flertalet kvarstår under ungdomsåren och även upp i vuxen ålder. Om barn med adhd inte uppmärksammas tidigt och får förståelse och hjälp för sina problem är risken stor att de misslyckas i skolan, att de tappar självkänslan och att de får allvarliga sociala anpassningssvårigheter. Som vuxna riskerar de att drabbas av depressioner, relationsproblem, svårigheter att klara arbetslivet och vardagen samt, i värsta fall, att hamna i missbruk och kriminalitet.

Definitioner

I den medicinska litteraturen beskrevs barn med uppmärksamhetsproblem, överaktivitet och bristande impulskontroll första gången för hundra år sen och man menade redan då att problemen sannolikt hade en biologisk bakgrund. Sen dess har beteckningarna skiftat, exempelvis mbd, Hyperaktivitetssyndrom, add, Motoriskt Perceptuellt Handikapp (MPH) och nu senast adhd. De olika beteckningarna avspeglar att man genom åren haft olika syn på vad som är de utmärkande svårigheterna vid detta funktionshinder. adhd Termen Attention Deficit Hyperactivity Disorder eller ADHD fokuserar på uppmärksamhetsproblemen och problemen med impulskontroll och hyperaktivitet. Adhd används som en samlingsbeteckning för tre olika undergrupper nämligen:

De som huvudsakligen har uppmärksamhetsproblem,
De som huvudsakligen har hyperaktivitets-/impulsivitetsproblem och
De som har en kombination av uppmärksamhetsproblem och hyperaktivitets/impulsivitetsproblem.

Add

Långtifrån alla barn, ungdomar och vuxna med adhd är hyperaktiva. En del har snarare lägre aktivitetsnivå än normalt. I klinisk praxis och vardagslag används därför ibland termen ADD (Attention Deficit Disorder) eller AD(H)D för att karakterisera den grupp som har huvudsakligen uppmärksamhetsproblem enligt ovan men som inte är hyperaktiva/impulsiva.

Damp

Om ett barn, förutom sin adhd, har stora motoriska svårigheter och ibland också perceptuella svårigheter (exemplifiera) brukar man sätta diagnosen damp. Beteckningen DAMP står för Deficits in Attention, Motor control and Perception, alltså uppmärksamhetsstörning i kombination med brister i motorikkontroll och perception ibland kallat för DCD (Developmental Coordination Disorder). Problemen kan då bli allvarligare på sikt än om barnet har enbart adhd. Därför anser flera forskare att det finns särskilda skäl att uppmärksamma barn med denna kombination av svårigheter och att ge dem särskild diagnostisk beteckning - damp.

Kärnsymtomen vid adhd

Barn, ungdomar och vuxna med adhd är en grupp som ser mycket olika ut. Deras problem kan ha olika tyngdpunkt och svårighetsgrad och variera under olika perioder från barndomen upp till vuxen ålder. Barnets egenskaper såsom exempelvis begåvning och den miljö barnet växer upp i avgör vilka konsekvenser de grundläggande svårigheterna får. Kärnsymtomen vid adhd är uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och överaktivitet. Dessa kan förekomma var för sig eller i kombinationer. Vid damp tillkommer problem med motorikkontroll och perception. Diagnoskriterierna är mycket stränga för att förhindra att man definierar normaltillstånd som funktionshinder. För att symtomen när det gäller barn ska definieras som adhd krävs betydande svårigheter som avviker markant från vad man kan förvänta sig utifrån barnets ålder. Det ska röra sig om svårigheter som debuterat tidigt och som är varaktiga och bestående. De ska vara framträdande i flera olika situationer och förorsaka så stora svårigheter att det är berättigat att tala om ett funktionshinder.

Uppmärksamhetsproblem

Uppmärksamhetsproblemen vid adhd kan ta sig många olika uttryck. Barnet eller den vuxne verkar inte höra på vad andra säger ens vid direkt tilltal, kan ha svårt att uppfatta instruktioner, är allmänt slarvig, kommer inte igång med uppgifter, tröttnar fort, avslutar inte vad man påbörjat, är oorganiserad, verkar splittrad och disträ, glömmer och tappar bort saker, tappar tråden när hon ska berätta, fastnar i ovidkommande detaljer etc. Detta kan göra ett allmänt splittrat, okoncentrerat och förvirrat intryck. Hos en del tar sig uppmärksamhetsstörningarna framförallt uttryck i att de lätt störs av saker som händer i omgivningen som de inte kan avskärma sig från. Hos andra verkar det snarare som om de söker stimulans utifrån för att de blir ovanligt fort uttråkade. Om inte uppgiften är tillräckligt spännande och motiverande kan de inte betvinga impulsen att göra något mer spännande istället. Karakteristiskt för de flesta med adhd är en bristande uthållighet och svårighet att mobilisera energi för att genomföra en uppgift, i synnerhet om denna är tråkig och enformig och inte ger direkt behovstillfredsställelse. Förmågan att rikta uppmärksamheten på det väsentliga och sortera bort det som är oväsentligt samt att fördela uppmärksamheten på ett ändamålsenligt sätt är ofta också nedsatt.

Impulsivitet och överaktivitet

De personer med adhd som tillhör den impulsiva/överaktiva gruppen brukar beskrivas som extremt handlingsbenägna. De kan inte låta bli att reagera på stort som smått och de reagerar dessutom ofta utan reflektion och eftertanke. Precis som hos det lilla barnet styrs handlandet av utifrån kommande stimuli och impulser för stunden och inte, som hos den mer mogna människan, inifrån genom överväganden, tankar, planer och intentioner. Följden kan bli oöverlagda beslut och ibland alltför spontana reaktioner vars följder man inte är beredd på. Nuet och det mest påtagliga för stunden tar överhanden och livet kommer därför att präglas av kortsiktighet, planlöshet och bristande målinriktning. Man vill ha sina behov tillfredsställda omedelbart hellre än att verka mot långsiktiga mål. Motivationen spelar en avgörande roll för om man klarar en uppgift eller inte. Man har ofta svårt att tåla motgångar eller hinder. Impulsiviteten innebär ofta att man reagerar på ett överdrivet känslomässigt sätt och ibland kan ha svårt att kontrollera sina affekter. Man har svårt att stanna upp och lyssna in andra människor och detta påverkar naturligtvis samvaron och samspelet med andra. Ibland tar sig impulsiviteten uttryck i att man har svårt att styra och planera sina rörelser vilket medför en motorisk klumpighet och ett yvigt rörelsemönster. Impulsiviteten blir mer påtaglig i situationer som är ostrukturerade, om uppgiften kräver mycket egen reflektion och eftertanke, om det saknas yttre styrning och tydliga mål och belöningar. Överaktiviteten ansågs länge vara det mest framträdande draget vid adhd. Det som förr beskrevs som överaktivitet eller hyperaktivitet brukar numera snarare betraktas som en svårighet att finna lämplig aktivitetsnivå i förhållande till vad en uppgift kräver. Aktivitetsnivån blir antingen för hög eller för låg. Detta hänger nära samman med impulsiviteten. Personen far runt på ett planlöst sätt, kan inte sitta still, är splittrad och uppvarvad för att i nästa stund verka helt utbränd på energi och bli passiv och nästan apatisk. Den påtagliga motoriska överaktiviteten som är vanlig hos mindre barn, avtar ofta med åldern. Hos den vuxne kan den emellertid ta sig andra uttryck som att man är otålig och rastlös, att man alltid behöver vara sysselsatt med något, att man har svårt att varva ner, trummar med fingrarna, ständigt tuggar tuggummi, har svårt att sova och så vidare.

Tillkommande problem

Barn, ungdomar och vuxna med adhd har ofta också en rad andra svårigheter. Dit hör, förutom motoriska och perceptuella svårigheter som vid damp, också språkliga svårigheter, kognitiva problem, inlärningsproblem/dyslexi, svårigheter i samspelet med andra, sociala beteendeproblem som trots och uppförandestörning, sviktande självkänsla, ängslan, ångest och depression. Närbesläktade diagnoser som Tourettes syndrom och Aspergers syndrom eller andra autismliknande svårigheter förekommer också relativt ofta. Ju fler tillkommande svårigheter, desto allvarligare blir naturligtvis funktionshindret. Många av de tillkommande problemen går emellertid att undvika eller begränsa effekterna av om omgivningen förstår hur personen med adhd fungerar och kan anpassa krav och förväntningar till detta.

Orsaker

Forskare som är insatta i området är numera överens om att adhd är ett biologiskt baserat funktionshinder. Biologiska faktorer är avgörande för uppkomsten av adhd och ärftlighet spelar en stor roll i detta sammanhang. Olika riskfaktorer och påfrestningar under graviditet och förlossning kan också spela roll. Man har hittat olika avvikelser i hjärnans funktion hos personer med adhd. Den gemensamma nämnaren är störningar i impulsöverföringen i de delar som styr uppmärksamhet, aktivitetsreglering och impulskontroll. Biokemiska förklaringsmodeller till detta, som framförallt handlar om dopaminförsörjningen i hjärnan, är de för närvarande mest aktuella. Detta stämmer väl med de neuropsykologiska förklaringsmodeller som på senare tid lanserats. Enligt dessa kan svårigheterna förklaras som brister i exekutiva funktioner, det vill säga de processer i hjärnan som svarar för planering, organisation, samordning, impulsreglering m.m. Också brister i det så kallade arbetsminnet hör hit. Arbetsminnet svarar, enkelt uttryckt, för förmågan att hålla flera saker i huvudet samtidigt och att kunna använda tidigare erfarenheter för att förstå nya situationer som vägledning för handlandet. Det finns inga belägg för att psykosociala faktorer såsom dålig uppfostran, brister i familjefunktion, stress, traumatiska händelser, miljöfaktorer eller dylikt skulle kunna förklara uppkomsten av adhd. Däremot har sådana faktorer stor betydelse för hur allvarliga konsekvenser funktionshindret får. En förstående, anpassad och stödjande omgivning kan förhindra att funktionshindret utvecklas till ett allvarligt handikapp.

Lästips:

ADHD/DAMP – en uppdatering, Beckman V red. 2004
Ett barn i varje klass, om DAMP, MBD, ADHD, Gillberg C, 2005
Värt att veta om ADHD hos barn, ungdomar och vuxna, Broschyr, Hellström A, 2004
Barn med koncentrationssvårigheter, Kadesjö B, 2001
ADHD hos barn och vuxna. Kunskapsöversikt, Socialstyrelsen, Kadesjö B, 2002
Kort om ADHD hos barn och vuxna: En sammanfattning av
Socialstyrelsens kunskapsöversikt, Socialstyrelsen, 2004