Flickor och kvinnor med adhd/add - Uppdaterat
Adhd/add har tidigare beskrivits som svårigheter som förekommer i barndomen och då främst hos pojkar. På senare år har fokus alltmer lagts på att identifiera flickor med adhd/add. Aktuell forskning visar att adhd/add inte är ett utvecklingsfenomen som försvinner, utan något som kvarstår i vuxenålder för såväl kvinnor som män.
Flickor
Forskningen idag visar att adhd hos flickor och pojkar har stora likheter
när det gäller de centrala funktionsnedsättningarna och symptombilden. De studier som finns visar att så många som 1-3 % av flickor i skolåldern har adhd/add, att jämföra med pojkar där siffrorna är 2-5 %. Diagnoskriterierna för adhd/add är till stor del baserade på forskning om pojkars beteenden vid uppmärksamhets- och hyperaktivitetsproblematik.
Dessa beteendebeskrivningar stämmer med en del flickors sätt att vara i vardagen, men hos många flickor tar sig svårigheterna andra uttryck. De sätt som svårigheterna hos dessa flickor yttrar sig på har tidigare inte uppmärksammats i någon större utsträckning. Därför finns många flickor som inte fått förståelse och hjälp. De har också varit förbisedda som grupp inom forskningen.
Flickors problem känns inte igen
Det finns studier som visar att diagnosen adhd/add oftare ställs på pojkar än på flickor, även i de fall då flickornas symtom är jämförbara med pojkarnas. Flickors huvudsakliga problem är dock ofta uppmärksamhets- och koncentrationssvårigheter utan tydlig hyperaktivitet, det man brukar kalla add. Pojkar med adhd har också oftare en uppförandestörning och ett mer utagerande aggressivt beteende än flickor. Flickors symptom är oftare överdriven pratsamhet, socialt undandragande, svårigheter att planera, glömska, intensiv ångest och överdriven fokusering på till exempel skola i försök att kompensera för sina svårigheter. Pojkar och flickor tycks emellertid ha lika stora svårigheter i skolarbetet. När det gäller kamratsvårigheter och olycksbenägenhet förekommer det i ungefär lika hög grad hos båda könen.
Omgivningens svårigheter att identifiera och förstå flickornas svårigheter leder till att stöd, anpassning och diagnos ofta kommer senare för flickor än för pojkar. De flickor som stämmer in på gängse adhd-beskrivningar riskerar också att uppfattas och att uppfatta sig själva som alltför avvikande från den klassiska flickrollen. Priset flickorna betalar är ofta att de inte kan utnyttja sina resurser i skolan och andra situationer. I tonåren får flickor med adhd/add oftare stora svårigheter i form av ångest, depression och låg självkänsla.
Missbruk av alkohol och droger förekommer i ungefär samma utsträckning hos flickor som hos pojkar.
Vuxna kvinnor
Det har hittills varit så att det är fler kvinnor i vuxen ålder som söker hjälp för adhd/add-problematik än det finns flickor som har uppmärksammats för det i barndomen. Eftersom kvinnornas beskrivningar av sina svårigheter skiljer sig från männens riskerar de att få fel diagnos. Kvinnorna har i mindre utsträckning än män uppmärksammats i barndomen för svåra beteendeproblem och därmed misslyckad skolgång. Däremot kan kvinnor som utreds och diagnostiseras i vuxen ålder ofta berätta om skolsvårigheter och misslyckanden, som beror på igångsättningssvårigheter och koncentrations- och uppmärksamhetsproblem. Detta har sällan uppmärksammats av omgivningen. När det finns skyddande faktorer som hög begåvning, en stödjande familj och bra social förmåga maskerar detta ofta svårigheterna. Dessa blir då uppenbara först när vuxenlivets krav på självständighet ökar och man ska klara såväl studier, arbetsliv som familjeliv.
Kvinnor söker ofta hjälp via psykiatriska mottagningar, socialtjänst, etc. för andra bekymmer än de grundläggande/ursprungliga problemen.
En specifik erfarenhet från kliniskt arbete med kvinnor är att det verkar finnas ett samband mellan hormoner och adhd. Det är vanligt att problematiken förstärks i tonåren och kvinnor med adhd mår ofta bra under graviditeten.
Diagnos, stöd och behandling
Det är viktigt att problemen uppmärksammas tidigt. På så sätt kan man förebygga att problemen växer. Kunskap både hos individen själv och hos omgivningen är viktig. Detta gäller både för barn och vuxna. Kunskapen är nyckeln till förståelse av problemen och kan leda till ett insiktsfullt bemötande av svåra beteenden. Spiraler av negativa konsekvenser, skam och skuld kan brytas.
Diagnos är viktig som grund för behandling, särskilt om man tänker på medicinsk sådan. De diagnostiska kriterier som används idag är dock inte anpassade till skillnader mellan könen eller till de uttryck som svårigheterna tar sig i vuxen ålder. Med åldern blir impulsiviteten som regel mindre, medan uppmärksamhetsproblemen kvarstår. Hyperaktiviteten kan också bli mer en känsla av rastlöshet än ett manifesterat beteende. Detta är viktigt att ha i åtanke när diagnos diskuteras.
En bred kartläggning av förmågor och svårigheter är nödvändig för att kunna ge rätt form av stöd i boendefrågor, ekonomi, studier och arbete. En sådan kartläggning och diagnos kan också utgöra en grund för att förstå sig själv och sin historia.
Den behandling som ges vid adhd/add, förutom medicinering, har hittills främst anpassats till pojkars behov. Föräldrar och lärare får lära sig hur man kan bemöta och styra hyperaktiva, utagerande beteenden. Flickor, som ofta framför allt har uppmärksamhetsproblem, behöver annat stöd hemma och i klassrummet. Stöd till flickor och kvinnor bör inriktas på uppmuntran av ansträngning och prestationer. De behöver också hjälp att utveckla sina sociala förmågor för att kunna skaffa och behålla vänner. Flickor behöver stöd och uppbackning för att stärka tron på sig själva. De behöver hjälp att fokusera på sina starka sidor. Även för flickor och kvinnor kan det finnas behov av anpassad studiegång och därefter vägledning i yrkesval och mer tillrättalagda anställningar.
Lästips:
- Är jag normal, mamma? Att se, förstå och möta en flicka med add, Marlene Larsson, 2008
- ADHD hos flickor – En inventering av det vetenskapliga underlaget, Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2005
- Flickor med ADHD, Nadeau Kathleen, Littman Ellen och Quinn Patricia, 2002
- Understanding Women with AD/HD, Nadeau Kathleen och Quinn, Patricia, 2002
-
Författare: Tina Granat, Habilitering för barn och vuxna och Najah Khalifa, Institutionen för neurovetenskap BUP, Akademiska sjukhuset
Faktagranskad av: Henrik Pelling, överläkare vid Barn- och ungdomspsykiatrin, Akademiska sjukhuset i Uppsala