Flickor och kvinnor med ADHD
Adhd har ansetts vara mycket vanligare hos pojkar än hos flickor. Troligen beror det på att flickor skapar mindre problem för omgivningen eftersom de är mindre aggressiva och självhävdande.
Flickor med adhd har ett beteende som gör att de inte märks så mycket. De kan snarare vara passiva än överaktiva. Flickornas koncentrationsproblematik drabbar mest dem själva. Därför finns många flickor med adhd som inte får hjälp. De har också ofta varit förbisedda i forskningen.
Forskningen idag visar att adhd hos flickor och pojkar har stora likheter när det gäller den centrala symptombilden. De studier som finns visar att så många som 1-3 % av flickor i skolåldern har adhd, att jämföra med pojkar där 2-5 % har adhd.
Flickors problem känns inte igen
Flickors huvudsakliga problem är ofta uppmärksamhets- och koncentrationssvårigheter. Flickor är mindre hyperaktiva jämfört med pojkar. Pojkar har också oftare en uppförandestörning och ett aggressivt beteende än vad flickor har. Flickors problem är oftare överdriven pratsamhet, socialt undandragande, svårigheter att organisera sig, glömska, intensiv ångest och överdriven fokusering på t.ex. skola i försök att kompensera för sina svårigheter. Pojkar och flickor har lika stora svårigheter i skolarbetet. När det gäller kamratsvårigheter och olycksbenägenhet är situationen ungefär lika för båda könen.
Flickors uppmärksamhetsproblem verkar kvarstå oförändrade i uppväxtåren, medan en stor del av pojkarna visar minskade problem. I tonåren har flickor oftare stora svårigheter i form av ångest, depression och låg självkänsla. Missbruk av alkohol och droger förekommer i ungefär samma utsträckning hos flickor som hos pojkar med adhd. Flickor verkar ha mer somatiska problem som t.ex. huvudvärk och magont. Det finns studier som har visat att läkare är mer benägna att ställa diagnosen adhd på pojkar än på flickor, även i de fall flickornas symptom är jämförbara med pojkarnas. Flickor kan sägas lida av adhd i tysthet. Priset de betalar är ofta dålig självkänsla och att inte kunna utnyttja sina resurser i skolan och andra situationer.
Vuxna kvinnor
Det är fler kvinnor i vuxen ålder som söker hjälp för adhd - problematik än det finns flickor som har uppmärksammats för adhd under barndomen. Eftersom kvinnornas hälsohistoria inte stämmer med männens så riskerar de att få fel diagnos. Kvinnorna har - till skillnad från männen - inte uppmärksammats i barndomen för svåra beteendeproblem och därmed misslyckad skolgång. Däremot kan kvinnor som utreds och diagnostiseras i vuxen ålder ofta berätta om skolsvårigheter och misslyckanden, som beror på igångsättningssvårigheter, koncentrations- och uppmärksamhetsproblem. Dessa problem har sällan uppmärksammats av omgivningen. När det finns skyddande faktorer som hög begåvning, en stödjande familj och bra social förmåga maskerar detta ofta uppmärksamhetsproblemen. Dessa blir uppenbara först när kraven på självständighet ökar i studier, arbetsliv och familjeliv.
Kvinnor söker ofta hjälp via psykiatriska mottagningar, socialtjänst, AF Rehab etc. En erfarenhet från kliniskt arbete är att det verkar finnas ett samband mellan hormoner och adhd. Det är vanligt att problematiken förstärks i tonåren och kvinnor med adhd mår ofta bra under graviditeten.
Diagnos, stöd och behandling
Det är viktigt att problemen uppmärksammas tidigt. På så sätt kan man förebygga att problemen växer. Kunskap är nyckeln till förståelse av problemen och kan leda till ett insiktsfullt bemötande av svåra beteenden. Spiraler av negativa konsekvenser, skam och skuld kan brytas.
Diagnos är viktig som grund för behandling, särskilt om man tänker på medicinsk sådan. De diagnostiska kriterier som används är idag inte anpassade till skillnader mellan könen. Det behövs kriterier som är mera känsliga för flickors och kvinnors svårigheter för att de ska få rätt diagnos och därmed en adekvat behandling. Diagnoskriterierna behöver också anpassas till vuxnas annorlunda problem. Med åldern blir impulsiviteten som regel mindre medan uppmärksamhetsproblemen kvarstår.
En bred kartläggning av förmågor och svårigheter är nödvändig för att kunna ge rätt form av stöd i boendefrågor, ekonomi, studier och arbete. Detta är en grund för att kunna leva ett självständigt vuxet liv, vilket bl.a. kan vara att bilda familj.
Även den behandling som ges vid adhd har hittills främst anpassats till pojkars behov. Föräldrar och lärare får lära sig hur man kan bemöta och styra hyperaktiva utagerande beteenden. Flickor, som framför allt har uppmärksamhetsproblem, behöver annat stöd hemma och i klassrummet. Stöd till flickor och kvinnor bör mer inriktas på uppmuntran av ansträngning och prestationer. De behöver också hjälp att utveckla sina sociala förmågor för att kunna skaffa och behålla vänner. Flickor behöver stöd och uppbackning för att stärka tron på sig själva. De behöver hjälp att fokusera på sina starka sidor. Det kan finnas behov av anpassad studiegång och därefter vägledning i yrkesval och mer tillrättalagda anställningar.
Forskningen har helt nyligen börjat uppmärksamma könsskillnader. En allmänt ökad uppmärksamhet på flickors och kvinnors speciella problem i klinisk verksamhet kommer att leda till ett ökat intresse även inom forskning.
Lästips:
- ADHD hos flickor – En inventering av det vetenskapliga underlaget, Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2005
- Flickor med neuropsykiatriska problem, Särtryck i Ögonblick nr 3 2003, Kopp, Svenny och Gillberg, Christopher
- Flickor med ADHD, Nadeau Kathleen, Littman Ellen och Quinn Patricia, 2002
- Understanding Women with AD/HD, Nadeau Kathleen och Quinn, Patricia, 2002
Författare: Tina Granat, Habilitering för barn och vuxna i Uppsala län och Najah Khalifa, Institutionen för neurovetenskap BUP, Akademiska sjukhuset i Uppsala
Faktagranskad av: Henrik Pelling, överläkare vid Barn- och ungdomspsykiatrin, Akademiska Sjukhuset i Uppsala