Vad är förvärvade hjärnskador?
Plötsligt en dag inträffar det! Du eller någon i din familj eller i din närhet drabbas av en hjärnskada! Hur kunde det ske? Vad är det som har hänt? Vem drabbas av hjärnskador? Varför? Hur kommer framtiden att se ut? Finns det någon bot? Vad kan jag göra? Frågorna blir många och osäkerheten känns ofta tung att bära.
De här faktabladen är till för att försöka svara på några av dessa frågor och hjälpa till att reda ut saker och ting. Detta blad belyser vad förvärvad hjärnskada är.
Hur många drabbas och varför?
Man beräknar att i Sverige årligen ca 70.000 människor överlever en förvärvad hjärnskada. Med förvärvad hjärnskada menas en skada som inte är medfödd eller har uppstått under de första barnaåren. Vanligen drabbar skadan vid ett tillfälle, till exempel vid yttre våld eller slaganfall. Tumörer, infektioner och syrebrist efter drunkning eller hjärtstopp eller sockerbrist vid insulincoma är andra orsaker. Blödningar från kärlmissbildningar, till exempel pulsåderbråck, kan också nämnas. Symtom liknande dem man får vid förvärvad hjärnskada kan ses även vid andra sjukdomar i hjärnan. I denna framställning begränsar vi oss dock till förvärvad hjärnskada där de vanligaste orsakerna är:
Slaganfall/Stroke
Slaganfall, eller stroke som det heter på engelska, är den vanligaste orsaken till hjärnskada med kvarstående men och den vanligaste orsaken till lång sjukhusvård. Cirka 30 000 personer insjuknar varje år i Sverige. Medelåldern vid insjuknandet är ca 73 år. Många är dock yngre, 20-25 % är under 65 år. Symtomen kan variera från mycket lindriga, ibland övergående till mycket svåra där den drabbade blir helt hjälpberoende.
Slaganfall orsakas av propp i eller blödning från något av hjärnans blodkärl. Propp är vanligast och förekommer i ca 80 % av fallen. Vid propp får man en hjärninfarkt på grund av att blodförsörjningen till en del av hjärnan stängs av. Vid blödning får man en skada på grund av blodets tryck mot hjärnvävnaden.
Traumatisk hjärnskada
I Sverige drabbas varje år ca 22 500 personer av traumatiska hjärnskador efter våld mot huvudet. Mest drabbade är yngre män men även äldre människor är överrepresenterade. De vanligaste orsakerna till traumatisk hjärnskada är trafikolyckor, fallolyckor och misshandel. Skadan orsakar tryck mot eller slitning av hjärnvävnaden. Man kan också få skador på hjärnans blodkärl med blödningar som följd. Skadan kan variera från mycket lindrig och snabbt övergående efter lätt hjärnskakning, till mycket svår där den drabbade aldrig återfår medvetandet.
Hur ser hjärnan ut?
Hjärnan (encefalon) har en avrundad form med stor veckad yta och väger knappt 1,5 kg. Konsistensen är gelatinös. Den kräver mycket energi, ca 20 % av blodflödet går i vila till hjärnan. Den är ömtålig men ligger väl skyddad innanför skallbenet. Hjärnan kan grovt delas in i storhjärnan (cerebrum), lillhjärna (cerebellum), och hjärnstammen (truncus encefali). Storhjärnan består av två halvor, hemisfärer, som i stort sett är spegelvända (telencefalon) samt en djupare liggande del mellanhjärna (diencefalon). Ibland inräknas även mitthjärnan (mesencefalon) som egentligen är översta delen av hjärnstammen. Till hjärnstammen hör också bryggan (pons) och förlängda märgen (medulla oblongata). Varje hemisfär delas in i fyra lober. Pannloben (frontalloben) ligger längst fram. Bakom den ligger tinningloben (temporalloben) och hjässloben (parietalloben) och längst bak finns nackloben (occipitalloben). Mellanhjärnan går över i hjärnstammen som i sin tur via förlängda märgen övergår i ryggmärgen som ligger inne i ryggraden. Lillhjärnan ligger bakom hjärnstammen och under storhjärnan. Hjärnan och ryggmärgen utgör det centrala nervsystemet från vilket det perifera nervsystemet, nerverna till och från kroppen, utgår.
Hur fungerar hjärnan?
Hjärnans delar har olika funktioner. Man kan grovt sett se en skillnad mellan främre, bakre och centrala delar samt mellan vänster och höger sida. De främre delarna har en mer övergripande och styrande funktion. De är helt avgörande för vår förmåga att kunna röra vår kropp, att minnas, att uppleva känslor och att kunna tänka. Mellanhjärnan och hjärnstammen tar hand om andning, vakenhet och lustkänslor. Bakre delarna tar emot, sorterar, analyserar och lagrar information.
Höger hjärnhalva styr vänster sida av kroppen och tvärt om. De båda halvorna är i övrigt ganska olika varandra funktionsmässigt och har delvis olika uppgifter. Även hjärnans lober har olika uppgifter:
Vänster hjärnhalva ansvarar för det språkliga, till exempel tal- och skrivförmågan och språklig nyinlärning samt logiskt tänkande.
- Höger hjärnhalva arbetar med rumsuppfattning, melodier, helhet och intuition.
- Nackloben tar emot och bearbetar synintryck och tinningloben ljud och hjässloben känsel.
- Pannloben står för initiativförmågan, personligheten, socialt beteende planerings- och organiseringsförmågan. Härifrån styrs dessutom våra rörelser.
- Lillhjärnans huvuduppgift är att samordna styrningen av muskulaturen så att vi kan utföra ändamålsenliga rörelser.
Många funktioner är alltså lokaliserade till vissa delar av hjärnan, samtidigt är många andra funktioner till exempel långtidsminnet fördelade i hela hjärnan. Hjärnans olika delar samverkar dessutom intensivt i så kallade nätverk.
Kommunikationen inom hjärnan och mellan hjärnan och övriga kroppen sker dels via elektriska signaler i tunna nervtrådar dels via kemiska signaler. Det är alltså inte bara via nerver som hjärnan styr kroppen. Hjärnans undre bihang (hypofysen) är den överordnade körteln som via sina hormoner styr bland annat ämnesomsättningen och menstruationscykeln.
Hur kan en hjärnskada yttra sig?
När vår hjärna drabbas av en skada påverkas vår förmåga att uppfatta och förstå oss själva och vår omgivning. Det vi kan kalla för det specifikt mänskliga egenskaperna, som gör att vi kan uppfatta oss som just människor. Hjärnan är den del av vår kropp som hanterar intryck inifrån oss själva och utifrån vår miljö. När vi utsätts för påfrestningar och ställs inför problem, hjälper hjärnan oss att ta in och bearbeta dessa så att vi kan finna en väg att klara av dem.
Att drabbas av en hjärnskada är både en påfrestning och ett problem som den skadade hjärnan har att hantera.
En hjärnskada kan ge många olika funktionsnedsättningar. Dessa kan vara både synliga och osynliga oavsett var i hjärnan skadan sitter. Allt från tydliga motoriska och sensoriska bortfall, till koncentrationssvårigheter, minnesproblem, ökad uttröttbarhet, svårigheter att hålla flera bollar i luften, irritabilitet, känslighet för ljud och ljus. Nedstämdhet i olika grad är också vanligt men även upprymdhet förekommer. Många får problem med att hålla inne sina känslor, man blir lättrörd, gråter ibland utan anledning.
Vid skada i vänster storhjärnshalva kan man få nedsatt kontroll av motorik och känsel på höger sida och nedsatt förmåga att kunna se föremål i höger synfält samt afasi. Afasi kan yttra sig i svårigheter att tala och förstå talat språk samt att skriva och läsa. Man kan också få en nedsättning av räkneförmåga.
Vid skada i höger storhjärnshalva kan man få nedsatt kontroll av motorik och känsel på vänster sida samt nedsatt förmåga att kunna se föremål i vänster synfält. Man kan dessutom få svårigheter att planera och organisera samt problem med rums- och tidsuppfattning. Vanligt är också en störd förmåga att uppfatta intryck från vänster sida både från den egna kroppen och från föremål utanför. Man kan också få problem med att fullt ut förstå och inse vilka symptom man faktiskt har.
Ovanstående gäller i stort sett alla som är högerhänta och flertalet vänsterhänta. Hos ca 25 % av vänsterhänta är språket helt eller delvis lokaliserat till höger hjärnhalva varför skadebilden följaktligen kan se annorlunda ut.
Vid skada i främre delen av storhjärnan, den del av hjärnan som är mest komplex och minst utforskad, är det vanligt med nedsatt förmåga att ta initiativ och att komma igång, att planera och organisera. Man kan få en förlust av hämningar, den noggranne blir en slarver, man vet till exempel inte vad som är socialt acceptabelt. Det kan även te sig som nedsatt förmåga att tänka abstrakt och att ändra tankemönster.
Vid skada på kranialnerverna, de nerver som utgår direkt från hjärnan kan man drabbas av till exempel dubbelseende eller nedsättning av lukt-, syn- och hörselförmåga.
Lillhjärnskador kan orsaka nedsatt förmåga att samordna rörelser vilket leder till skakiga rörelser och nedsatt balans ,ett samlingsnamn för alla dessa nedsättningar är ataxi. Ett annat symptom är hackigt tal även kallat dysartri.
Vid hjärnskada uppstår inte sällan svårigheter att delta i samhällslivet. Komplexa livsaktiviteter som att arbeta, studera, sköta sitt hem och sin ekonomi drabbas. Skadan kan ge svårigheter i sociala situationer och relationer till närstående påverkas ofta. I svårare fall kan man få problem att sköta sig själv, att förflytta sig och att ta del av viktig information. En del hjärnskadade hamnar i utanförskap och i värsta fall i social misär.
Avslutningsvis är hjärnan alltså ett ytterst komplicerat organ som vi med våra begränsade hjärnor, hur komplicerade de än är, har svårt att förstå. Kunskapen om hjärnans funktion har dock ökat påtagligt och har bidragit till att vi allt bättre kan förstå hur en hjärnskada yttrar sig. Kunskapen är dock fortfarande begränsad när det gäller hur hjärnan, trots mycket ringa förmåga till nybildning, läker en skada och hur vi på bästa sätt kan bidra till att denna läkning sker. Lika viktigt är det dock att vi också lär oss hur man kan leva ett innehållsrikt och meningsfullt liv trots en hjärnskada.
Lästips:
- Vad är förvärvad hjärnskada? www.infomedica.se, Stroke-Slaganfall/rehabilitering, Krogstad Jan Magne
Författare: Björn Johansson, Tiina Saarela, Staffan Stenson, Rehabiliteringsmedicinska kliniken, Akademiska sjukhuset
Faktagranskad av: Jörgen Borg, professor i rehabiliteringsmedicin och överläkare vid neurocentrum på Akademiska Sjukhuset