Hur går en Aspergerutredning av vuxna till?

Gången vad gäller utredning av vuxna med misstänkt Asperger syndrom kan skilja sig mellan olika län. Vilken vårdinstans som utreder kan också variera. Liksom vid barnutredningar är det vanligt att utredningar görs inom habiliteringen eller psykiatrin.

Kunskapen inom området Asperger syndrom hos vuxna är i snabb utveckling, och former för såväl utredning som behandling utvecklas därmed också kontinuerligt.

Utredning görs på begäran av personen själv eller efter remiss från annan vårdinstans eller LSS-myndighet. En sådan utredning kan fungera som underlag för beslut om fortsatta stödinsatser. Själva utredningsförfarandet kräver ett aktivt deltagande av personen själv.
Att klargöra syftet med utredningen är viktigt, liksom att diskutera vilka konsekvenser och stödmöjligheter en fördjupad utredning och kartläggning av förmågor och behov kan innebära.
Utredning görs vanligtvis av ett team, där flera yrkesgrupper medverkar och bidrar med sin specifika kompetens.

Personen får ge en beskrivning av sina aktuella svårigheter, både via samtal och olika frågeformulär. Frågeformulären handlar om t.ex. språk och kommunikation, intressen och rutiner och kontakter med andra människor.
Om personen som utreds tidigare har haft kontakt med andra vårdgivare ber man att få rekvirera journalkopior därifrån. I den mån det är möjligt träffar handläggarna någon anhörig för att få information om barn- och ungdomsåren. Asperger syndrom är ju ett funktionshinder som ger symptom redan under barndomen. Det kan också vara värdefullt att intervjua någon idag närstående, t.ex. make/maka/sambo för att få en bredare beskrivning av hur vardagen ter sig idag.
Utredningen kan kompletteras med en motorisk bedömning liksom med observation och bedömning av praktiska arbetssituationer.

Allt insamlat material sammanställs och värderas mot de kriterier som finns för att ställa diagnosen Asperger syndrom, se faktablad om diagnoskriterier.

Tillsammans med personen går man igenom den samlade bedömningen. Om han/hon önskar kan även anhöriga ta del. Om utredningen görs på uppdrag/remiss från annan är ett gemensamt möte mellan remittent, utredare och personen själv värdefullt. Vid ett sådant möte kan fortsatta stödinsatser planeras och ansvarsfördelning tydliggöras. Även om utredningen gjorts på egen förfrågan utmynnar redovisningen i en diskussion om stödbehov och fortsatt planering.

Författare: Ulla Åberg, Habilitering för barn och vuxna i Uppsala län

Faktagranskad av: Anne-Liis von Knorring, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Akademiska Sjukhuset