”Crossing Borders” på Regina

Tisdagen den 7 mars gavs föreställningen ”Crossing Borders” på Reginateatern och Uppsala Folkhögskola. Detta markerade slutpunkten på det över en månad långa utbytet mellan teaterlinjen på Wiks folkhögskola och en grupp teaterintresserade ungdomar från Kapstaden i Sydafrika.

Detta ungdomsutbyte kom till stånd genom Reginateaterns och Baxter Theatre´s treåriga samarbete som inleddes i januari i år då Baxter Theatre gästspelade på Reginateatern med pjäsen Hear and Now av Lara Foot Newton. I februari besökte teaterlinjen med sina lärare ungdomsgruppen Phakama Project vid Baxter Theatre i Kapstaden. Även Reginateaterns artistduo John Fiske och Paul Kessel var med på resan. Där utarbetade ungdomarna tillsammans föreställningen ”Crossing Borders” som de också uppförde på en utomhusscen i Kapstaden.

Ungefär en timme innan föreställningen började uppladdningen, med röst- och avslappningsövningar av olika slag.

Direkt efter sportlovsveckan kom de sydafrikanska ungdomarna till Wiks folkhögskola där de nästan genast började repetera inför föreställningarna i Sverige som gavs på folkhögskolan på Biskops Arnö den 6 mars och på Regina och Uppsala Folkhögskola dagen efter. Sara Magnusson, elev på teaterlinjen, berättar att de repeterat tre hela dagar den senaste veckan, men att de också hunnit göra utflykter till Uppsala och Stockholm. Hon tycker att den senaste månaden varit oerhört givande, ”man förändras som människa”. I Sydafrika var deras schema mycket pressat; utflykter och studiebesök varvades med repetitioner. De besökte delar av Kapstaden, kåkstäderna, som turister normalt inte får se. Sara frapperades av de stora kontrasterna i Sydafrika; mycket är dubbelt. Där finns en oerhörd misär och fattigdom, men det är också mycket bra som händer, mycket kamp för ett bättre samhälle.

”Crossing Borders” handlar om att överskrida gränser, inre och yttre, mellan länder, etc. Föreställningen utgörs av korta monologer, mim, vokala ljud, sång – även ordlös -, dans, rörelser i en träffsäker komposition med starkt uttryck. Budskapet är tydligt; vi är alla lika i grunden. Vi får se en utslagen hemlös svensk som ligger i rännstenen och drömmer om sin barndoms Värmland. I nästa scen möter vi en aidssjuk kvinna i Sydafrika, till synes i total misär. Men det finns alltid en ljuspunkt, ett hopp: ”Var inte rädd för mörkret ty ljuset finns där…”, som den 21 personer stora ensemblen sjunger. ”Sluta dela på oss!”, ”My inner limit is without limits”, ”There are no limits”, ”My inner limit is myself”, ”Min inre gräns gör mig till den jag är”, ”Olika är vi alla lika”, ”Min inre gräns vill lära känna din inre gräns”.

Reginateatern är fullsatt och föreställningen blir en stormande succé. Publiken består till största delen av gymnasieelever från internationella och estetiska program på Bolandsskolan och Rosendalsskolan samt ett par högstadieklasser från Kvarngärdesskolan. Vi uppmanas på slutet att kliva upp på scenen och dansa tillsammans med teatereleverna, vilket många gör. Applådåskorna ackompanjeras av stampningar i golvet och åskådarläktaren kommer i en lätt gungning av publikens entusiastiska hyllning till detta gränsöverskridande möte mellan Wik och Cape Town.

Efter föreställningen möter jag en lycklig och lättad Bim de Verdier, teaterlärare på Wiks folkhögskola och projektledare för detta ungdomsutbyte. Hon är mycket nöjd med hela projektet: ”Det har varit väldigt omtumlande men också otroligt lärorikt”. ”Människosynen, världsbilden och teatersynen har påverkats för livet hos ungdomarna”. Maria Björk, hjärnan bakom Reginateaterns Sydafrikaprojekt, flikar in att hon blev väldigt imponerad av det tålamod som både de svenska och de sydafrikanska ungdomarna visade under påfrestande omständigheter: ”Det finns ett oändligt tålamod i att förklara och prata bland de unga”. Bim och Maria berättar om den oförutsägbarhet som präglade vistelsen i Sydafrika: ”Det har aldrig blivit som man tänkt sig, man var tvungen att anpassa sig hela tiden”, men de mötte hela tiden en välvilja och hjälpsamhet bland lokalbefolkningen: ”Vi stötte inte på någon otrevlig människa i Sydafrika”.

Maria Björk berättar att Reginateatern vill utveckla sitt professionella utbyte med Sydafrika. John Fiske och Paul Kessel säger att de kommer att fortsätta samarbeta med Baxter Theatre och Lara Foot Newton. De planerar en ny stor produktion som hösten 2007 ska uppföras i Sydafrika och våren 2008 i Sverige.

Bim de Verdier

John Fiske och Paul Kessel

Shawn Simphiwe Wana är medlem i teatergruppen Phakama Project och beskriver de senaste veckorna som mycket hektiska men samtidigt oerhört upplevelse- och lärorika. Det han haft svårast för i Sverige är vädret: ”terrible weather”. Han är från Kapstaden, 23 år och arbetslös, och han började med teater när han var 15 på grund av en stark inre drivkraft att uttrycka sig. Shawn vill arbeta med att inspirera och möjliggöra för unga människor att få utlopp för sin kreativitet genom teater och andra personlighetsutvecklande aktiviteter. Han tror att det kommer att kännas annorlunda när han återvänder hem igen. Man får andra värderingar av att resa, inte minst blir man av med fördomar. Nu längtar han hem till Kapstaden – där är det sommar. Shawn hoppas att detta utbyte kommer att öppna nya dörrar för honom och hela Phakama Project. En lärdom av detta utbyte är att vi människor innerst är lika, det är endast den atmosfär och det klimat vi lever i samt vårt kulturella och sociala ursprung som gör oss olika.

Shawn Simphiwe Wana

De sista dagarna av de sydafrikanska ungdomarnas Sverigevistelse kommer de att tillbringa i Uppsala. Det kommer nu att finnas tid för annat än repetitioner och föreställningar. De kommer bland annat att gå på konserter på Eko-kaféet  och Katalin. På lördag anordnas en avskedsfest och tidigt på söndag bär det av till Kapstaden igen.

Text och foto: Gunnar Matti

Läs även tidigare texter om detta utbyte:

Wiks folkhögskola i internationellt utbyte
Teaterlinjen tillbaka från Sydafrika

Fler foton från Reginateatern 7 mars 2006 nedan: