Hur vet man att det är tvångssyndrom?
Man kan se tvångssyndrom som en överdriven reaktion på något som vi alla reagerar på: osäkerhet. Osäkerhetskänslor väcks olika fort och vi är olika bra på att hantera osäkerhet. När man har problem med tvång påverkar reaktionerna livet och kan ta mycket plats i vardagen.
Om det är handikappande – tar lång tid, hindrar en från att göra det man vill göra, eller om man lider av känslorna av tvång eller av de tvångshandlingar man gör – då skall man söka hjälp. Man kan klassificera tvång på flera olika sätt. Här är en indelning:
Tvättvång
Att ha svårt att känna sig ren – tar lång tid att tvätta sig, sina saker, städning, tvätt av kläder, byter ofta kläder, osv. Undviker att komma i kontakt med saker som upplevs som smutsiga. Går inte på offentliga toaletter, tar inte i dörrhandtag, ledstänger, saker som andra kan ha tagit i. Man har ofta tydliga katastroftankar om vad som kan hända om man får smuts på sig. Man kan bli smittad av farliga bakterier, virus, eller man kan smitta andra. Upplever att följden av bli påverkad av denna smuts är katastrofal.
Kontrolleringstvång
Alla kontrollerar vi saker; Hur vi är klädda när vi går ut, att vi har kammat håret, att vi har släckt lampor, låst dörrar, osv. Detta gör vi mer eller mindre automatiskt, och känner oss säkra nog på att vi kontrollerat tillräckligt. När man lider av kontrolleringstvång har man svårare att känna sig säker på att man gjort rätt, kontrollerat tillräckligt. Man håller alltså på längre, är mycket noggrannare, och man kan plötsligt drabbas av en obehaglig känsla som: ”stängde jag av spisen när jag gick i morse?” Då kan man bli tvungen att åka hem igen för att kontrollera. Man försöker därför också undvika att ha ansvaret för att allt är kontrollerat när man lämnar hemmet. Man vill inte lämna hemmet sist. Mängder av andra typer av kontroller finns, t. ex. att kolla om man har tappat något, skrivit rätt eller stängt av kranar..
Magiska ritualer
Tvättvång och kontrolleringstvång är i någon mening logiska – om man tvättar händerna noga blir man renare, och om man kontrollerar ordentligt är det mindre risk för att det skall bli fel. Många tvångshandlingar är inte lika logiska. Man kan t ex känna att om jag går med fel fot över tröskeln, eller med fel tanke eller känsla – då kan det ske något negativt. Om man gjort fel får man göra om, kanske många gånger. Personen själv vet ju med sig att det inte finns någon koppling mellan att göra fel och den tänkte katastrofen men det känns så starkt att man ändå inte kan stå emot sin impuls att göra om, neutralisera.
Påträngande tankar
Vissa tankar, idéer kan vara påträngande i den meningen att man tänker dem trots att man inte vill. Det handlar t ex vara ”tänk om jag blir galen”, ”jag kommer att skada mitt barn”, ”jag hatar min mamma”. Det är tankar, föreställningar som man upplever som farliga, skamliga, syndiga; sådana man gör allt för att undvika eller avbryta, tränga bort. Trots att man försöker låta bli att tänka dem dyker de upp gång på gång.
Göra-rätt-ritualer
Många med OCD har katastrofkänslor, katastroftankar, men inte alla. Tvångshandlingarna är inte alltid kopplade till att reducera dessa upplevda risker, För vissa personer handlar det mer om att det skall känna rätt. Om man inte får chans att utföra sina rörelser tills det känns på ett visst sätt blir det ofullständigt. Då man känner man att man måste göra om tills handlingen är rätt avslutad.
Att kräva lugnande försäkringsfrågor
När man är osäker eller känner sig otrygg är det naturligt att be om hjälp. För de flesta typer av tvång är det lugnande att någon annan försäkrar en att det inte är farligt, att ingenting hemskt kommer att hända. Detta är vanligt hos unga med tvångssyndrom, men finns också hos vuxna. Det är mycket lätt för anhöriga att bli indragna i komplicerade tvångshandlingar i form av försäkringar.
Kombinationer av dessa typer finns naturligtvis. En person kan ha flera problem och kan gå från en typ till en annan under livet.
Vad är inte tvång? Gränsen mellan vad som är OCD och vad som inte är det är självklart lite osäker, oklar. Man brukar säga att om man är handikappad av sina starka känslor och tvångshandlingar bör man söka hjälp. Det gäller om det är mycket obehagligt att känna sina tvångskänslor eller utföra sina tvångshandlingar. Om man tvingas undvika saker som man helst skulle vilja göra. Att känna tvångskänslor eller utföra tvångshandlingar är dock inte farligt. Många kan leva ett bra liv trots ganska komplicerade tvångshandlingar och –känslor.
Författare: Bengt Andersson
Faktagranskat av: Sandra Bates, Leg psykolog/psykoterapeut, KBT i utveckling, Uppsala