Katastrofberedskap

Landstingen ska alltid erbjuda god och lättillgänglig hälso- och sjukvård. En förutsättning för att det ska var möjligt vid stora olyckor och katastrofer är att det finns en katastrofberedskap med planläggning, utbildning och övning. Detta regleras i Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) samt i Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.

Katastrofmedicinska definitioner

Stor olycka 
En situation där tillgängliga resurser är otillräckliga i förhållande till det akuta vårdbehovet, Genom omfördelning av resurser och förändrad teknik är möjligt att upprätthålla normala kvalitetskrav för medicinsk behandling.

Katastrof 
En situation där tillgängliga resurser är otillräckliga i förhållande till det akuta vårdbehovet. Belastningen är så hög att normala kvalitetskrav för medicinsk behandling inte längre kan upprätthållas trots adekvata åtgärder.

Extraordinär händelse  
En händelse som 

• avviker från det normala,
• innebär  en allvarlig störning eller överhängande risk för allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner,
• kräver skyndsamma insatser av kommun och/eller landsting.
  

Beredskapslägen på sjukhuset

Sjukvården måste ha en organisation som kan växa med uppgiften. Vid risk för eller vid inträffad händelse ska akutsjukvården kunna skapa resurser för att möta det aktuella behovet. För att detta ska vara möjligt ska sjukvården gradvis kunna höja sin förmåga/kapacitet utifrån en normalberedskap. Följande beredskapshöjningar ska kunna tillskapas:

Stabsläge 
Så snart det föreligger en misstanke eller ett hot om att det kommer att råda en obalans mellan sjukvårdsbehovet och de, i den normala sjukvården, tillgängliga resurserna.

Förstärkningsläge   
När det är konstaterat en obalans mellan sjukvårdsbehovet och de i den normala sjukvården tillgängliga resurserna.

Katastrofläge 
Obalansen mellan sjukvårdsbehovet och de i den normala sjukvården tillgängliga resurserna är konstaterat stor.