Flickor och kvinnor med adhd/add

Adhd/add har tidigare beskrivits som svårigheter vilka förekommer i barndomen och då främst hos pojkar. På senare år har fokus alltmer lagts på att identifiera flickor med adhd/add och forskning visar även att adhd/add kan finnas kvar upp i vuxen ålder för såväl kvinnor som män.

Forskningen idag visar att adhd hos flickor och pojkar har stora likheter när det gäller de centrala funktionsnedsättningarna och symptombilden, men det finns även viktiga skillnader.

Flickor har ofta mindre av hyperaktiva symptom och mindre av problem med uppförande jämfört med pojkar, även om det är vanligt med beteendeproblem också hos flickor. De hyperaktiva symptomen kan även ta sig andra uttryck hos flickor, till exempel i överdriven pratsamhet. Flickors symptombild karakteriseras mer av problem med uppmärksamhet, vilket leder till att de oftare får diagnosen add än adhd. Vidare har flickor ofta inlärningssvårigheter och mer samsjuklighet i form av nedstämdhet och ångest. Kamratproblem är vanligt för både pojkar och flickor med adhd/add.

Flickors problem känns inte igen

Diagnoskriterierna för adhd/add är till stor del baserade på forskning om pojkars beteenden vid uppmärksamhets- och hyperaktivitetsproblematik. Även om det är vanligare att pojkar diagnosticeras med adhd, så är det inte säkerställt att det avspeglar faktiska könsskillnader.

Det finns studier som visar att diagnosen adhd/add oftare ställs på pojkar än på flickor, även i de fall då flickornas symptom är jämförbara med pojkarnas. Forskningen visar på att det framförallt är i skolsituationen och i den bedömning som görs av pedagoger som flickors svårigheter bedöms som mindre jämfört med pojkars. Det är möjligt att pojkars symptom, med mer av hyperaktivitet och beteendeproblem, tydligare uppmärksammas i skolan då det kräver mer snabba åtgärder. Svårigheterna hos flickor upptäcks inte i samma utsträckning och det finns risk att flickor inte erbjuds stöd, anpassning och diagnostisk bedömning. I vuxen ålder söker kvinnor stöd för att hantera sin adhd/add i samma utsträckning som män.

Diagnos, stöd och behandling

Det är viktigt att problemen uppmärksammas tidigt, så att rätt hjälp kan ges och risken för misslyckanden minskas. Kunskap hos både individen själv och omgivningen är viktig. Detta gäller både för barn och vuxna. Kunskap är nyckeln till förståelse av problemen och kan leda till ett mer insiktsfullt bemötande av svåra beteenden. Spiraler av negativa konsekvenser, med risk för senare problembeteenden som missbruk, depression och ångest kan därmed minska. Många åtgärder, som anpassningar och pedagogiska insatser, kan ske på ett tidigt stadium. För detta behövs ingen diagnos. I skolan kan basutredningar och elevvårdsplaner utformas och följas upp.

Diagnos är viktig som grund för behandling, särskilt om man tänker på medicinsk sådan. De diagnostiska kriterier som används idag är dock inte anpassade till skillnader mellan könen eller till de uttryck som svårigheterna tar sig i vuxen ålder. Med åldern blir impulsiviteten som regel mindre, medan uppmärksamhetsproblemen i högre grad kvarstår. Hyperaktiviteten kan också bli mer en känsla av rastlöshet än ett synligt beteende. Detta är viktigt att ha i åtanke när diagnos diskuteras. För vuxna kan en bred kartläggning av förmågor och svårigheter vara nödvändig för att kunna ge rätt form av stöd i boendefrågor, ekonomi, studier och arbete. En sådan kartläggning och diagnos kan också utgöra en grund för att förstå sig själv och sin historia.

Den behandling som ges vid adhd/add, förutom medicinering, har hittills främst anpassats till pojkars behov. Föräldrar och lärare får lära sig hur man kan bemöta och styra hyperaktiva, utåtagerande beteenden. Flickor, som ofta framför allt har uppmärksamhetsproblem, behöver annat stöd hemma och i klassrummet. De behöver synliggöras i klassrummet, ges hjälp att komma igång och avsluta sitt arbete, samt kanske ges möjlighet att få arbeta med vuxenstöd i ett mindre och lugnare sammanhang. Flickor behöver stöd och uppbackning för att stärka tron på sig själva. De behöver hjälp att fokusera på sina starka sidor. För äldre flickor och kvinnor kan det finnas behov av anpassad studiegång och därefter vägledning i yrkesval och mer tillrättalagda anställningar.

Vuxna kvinnor

De kvinnor som utreds och diagnostiseras i vuxen ålder berättar ofta om svårigheter och misslyckanden de haft under skolåren. Svårigheter som kanske inte uppmärksammats av omgivningen och som beror på igångsättnings- och koncentrationssvårigheter samt uppmärksamhetsproblem. När det finns skyddande faktorer som hög begåvning, en stödjande familj och bra social förmåga märks ofta inte svårigheterna. Dessa blir uppenbara först när vuxenlivets krav på självständighet ökar och man ska klara såväl studier och arbetsliv som familjeliv. När de väl kommer i kontakt med vården söker de ofta hjälp för depression, ångest och låg självkänsla. De söker ofta hjälp via psykiatriska mottagningar, socialtjänst och liknande för andra bekymmer än det grundläggande och ursprungliga problemet med koncentrationssvårigheter.

Reviderat av: Johan Isaksson, leg. psykolog, med dr., Barn- och ungdomspsykiatrin, Akademiska sjukhuset, Landstinget i Uppsala län.

Faktagranskad av: Carl Nytell, konsulent/ leg. psykolog, ADHD-center, Habilitering & Hälsa, Stockholm

Texten reviderad: 2016-08-25

--------------------------

Faktatexten får skrivas ut, kopieras och spridas fritt till intresserade. De får däremot inte säljas eller publiceras i andra sammanhang utan tillstånd från Infoteket om funktionshinder.